äro och måsts vara optimister — så hafva de plötsligep misslyckats, kylan och torkan på våren har förstört den vackra höstbrådden. och total missväxt har inträffat. Det tycke: således, som om våra landtmän måste nöja sig med de hvetesorter, som hittils odlats här, som förlika sig med vårt nyckfulla klimat, och som stundom äfven gifva rika skördar, af förträfflig beskaffenhet. ) Den svenska rågen har hittills förmånligast blifvit afsatt på Tyskland och Norge, de senare ären äfven på Holland. Men då i de tyska staterna, i Danmark och i Ryssland skörden blir rik, är det klart att vår export at råg måste blifva mindre liflig och priset ofördelaktigt, enär obestridligt är, att produktionspriset på detta sädesslag här står högre än i nyssnämde stater, hvartill kommer, att frakt och risk (assurans) måste blifva högre, ju längre afståndet är emellan produktionsoch afsättningsorten. Rågexporten på Norge betingas af detta lands export till Sverge af fiskvaror, enär de norska fartygen, som hitkomma, företrädesvis taga råg till returlast. Men på de senare åren ha norrmännen tagit ej obetydliga laster spanmål från Danmark. En ökad export till Norge är således. mindre trolig, helst jordbruket med allt mera intresse omfattas. Den råg, som för några år sedan afsändes från Sverge till Holland, blef, till följd af sin höga vigt och goda qvalitet, särdeles begärlig och betaltes äfven ganska väl vid de stora geneverfabrikerna. Sedan åter råg och rågmjöl från de ryska Östersjöprovinserna i stora partier föras till Holland, och vanligen priset derå-är lägre än på svensk vara, ligger det i sakens natur attvårskeppning till Holland skall minskas. Vi hafva med det nu anförda egentligen velat antyda dels hvarföre exporten af deädlare sädesslagen under de senare åren visat sig mindre fördelaktig för oss, och dels åter hvarför särdeles exporten af hafra så betydligt förökat sig. thuru våra landtmän naturligtvis måste afyttra produkter, som finna de festa afnämarne, är det dock tvifvel underkastad, huruvida det är för landtmännen sjelfva förmånligt och för vårt jordbruk och för den med detsamma så nära förbundna boskapsskötseln nyttigt att just det sädesslag, som eger minsta saluvärdet, men är mest användbart till boskapens utfodring äfven här, afyttras, unde: det att de sädesslag, hvars både produktionskostnad och inre värde är högre, måste, af brist på lönande afsättning, användas såsom surrogat för de mindre värderika sädesslagen. Förlusten genom ett sådant förfarande mäste blifva större, i samma mån boskapsskötseln befinner sig på en så föga utvecklad ståndpunkt som fallet är hos oss ännu. Det är troligt att vårt jordbruk, om de at oss ofvan antydda förhållanden fortfara, snart inträder i ett nyst stadium, hvarigenom öfvergången från den ensidiga och vidt utbredda spanmäålsproduktionen till en större produktion af foder och en derpå grundad förbättrad boskapsskötsel fortskyndas. En öfverproduktion i sistnämde väg hafva vi icke på många år att befara, helst importen af ladugårdsproGukter ännu alltjemt är ganska stor. ) Förliden höst anlände till hufvudstaden betydliga rpartier gotländskt hvete af särdeles utmärkt beskaffenhet. Några landtmän i grannskapet at .hufvudstaden hafva deraf begagnat till utsäde, och om resultatet deraf visar sig godt,torde möjligen utsädeshvete från Gotland blifva en begärlig vara på fasta landet. :