GUNSTLINGARNE ) ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. At 8—e—dar. — Dessa voro hans ord till drottningen, men då han påföljande morgon mottog Mikael och den nu ur sitt fängelse befriade Georg, sade han i det han tryckte dem till sitt hjerta: Mina söner! — så vill jag kalla eder för att göra ingendera orätt — på Polens jord har ännu ingen af Vasarnes stam känt sig lycklig. Det ligger ett gudomligt krafi menniskans handlingssätt, och detta drabbar konungen icke mindre än slafven. Min farfar sålde sin son åt äran af en dubbelkronas glans, men derjemte åt förräderi mot sitt land, affall från sin religion och förbannelse af sitt folk. Hans söner hafva icke kunnat skörda framgångens frukter. Brott föder svaghet, och det, som sålunda bringade min far på Polens tron, drog märgen af hans stams kraft från den lösryckta grenen. . Vasarnes styrka har öfvergifvit deras söner på denna främmande jord. Sjelfsvåldet uppblomstrar derföre allt frodigare omkring dem och skall sluta med att växa dem öfver hufvudet. Jag längtar blott att få nedlägga den krona, som så tungt trycker min bjessa. Må ni dessförinnan ha funnit er lycka! Det synes som vinkade den eder i edra ders land, och ehuru jag hatar dess konung, unnar jag dock er att vinna framgång och ära under hans spira. Ers majestät! sade Georg. Min konung!, sade Mikael. Säg: fader! Låten detta ljufva namn helga ensamhetens obemärkta stunderb De båda vännerna sjönko för konungens knän, under det Georg skarpt fästade sina ögon på Mikael. Denne förstod hans blick och teg. ) Se A. B. teris 252—283, 286—292, 204— 300.