STOCKHOLM ten 28 Dec. Oaktadt tiden och omständigheterna utplånat de bjertaste färgerna i finsnsministerns lysande taflor,, hafva de påHandelstidningens i Göteborg synorgan alltjemt en bländande verkan, och vår ärade kollega vredgas till och med på en hvar, som icke härutinnan delar samma öde med honom. Särskilt är han förgrymmad på oss, som icke blifvit ankomna af något finansielt sällhetsrus. Men mest förgr mad är han på oss derföre, att vi vågat något varnande och manande till aktsamhet uppträda mot det revalenta arabica, som kallas stor utländsk statsskuldsättning. Och emedan vi derjemte tagit oss den friheten att skämta en smula öfver hans herrliga finansiella luftslott, så har han nära nog förklarat oss i bann. Den besinningslösa häftighet, hvarmed han polemiserar, har dock till följd, att han städse skjuter öfver målet och just derföre mera skadar än gagnar den sak, som han strider för. Då vår första uppsats i statsskuldsättningsfrågan kommit vår kollega tillhanda, meddelades i Handelstidningen nt 271, att ban skulle återkomma till nämde uppsats, sedan den fortskridit så pass långt, att han i densamma kunde ,återfinna en ordentlig tankeföljd. Men då — så lofvar han på förhand — skulle han bevisa, att allt hvad i den förekommer är, med ringa undan:ag, antingen donquixoteri, eller nonsens. När vår ifrågavarande artikelserie blef afslutad och anlände till Göteborg, var det alltså som det stora bombardementet skulle börja. Men hvad hände? Jo, antagligen fanns inom vår ärade kollega en röst som sade: Tinnerholm! Tinnerholm! stilla ditt blodiga svärd! Den pompöst utlofvade bevisningen uteblef, och den suffisanta tonen nedstämdes betydligt. Han uttryckte visserligen in:r 286 sitt missnöje dermed, att vi icke med nog omfattande synvidd skärskådat frågan, på samma gång han klandrade, att frågan af oss utspunnits, i åtskilliga långa spalter,, hvilket, så vidt vi förstå, just han hade bort vara nöjd med, såsom erbjudande ett desto större qvantum norsens för honom att framhålla. Men i stället att, enligt löfte, utan all barmhertighet dräpa oss, blef Handelstidningen, alldeles emot vår förväntan, rätt belåten just med den grundtanke som genomgår våra artiklar — den nemligen, att om nästkommande ständer allenast med sträng sparsamhet ordna statens blifvande utgifter, så kan och bör en årlig behållning i statsinkomst rna af 5 å 6 millioner rdr uppstå, hvilka icke bättre kunna användas än till jernvägar. Också förklarar Handelstidningen öppenbjertigt, vatt i afseende på: detta slutliga resulat, vilja vi gifva Aftonbladets åsig: all den aktning en ärlig mening förtjenar, äfven om man icke sjelf delar densamman. Det är naturligtvis eh verklig glädje för oss att åtminstone vederfaras den rättvisa af vår barske motståndare, som innefattas i ofvananförda erkännande, helst han bade utfäst sig bevisa, att våra uppsatser innehölle idel nonsens. Deremot är det en klar sak, att Handelstidningen, som är en afgjord vän af den utländska statsskuldsättningen , skall ogilla vårt förslag att använda de besparingar, som i statsutgifterna kunna och böra åstadkommas, direkt för jernvägsarbeten. Vår kollega anser vida bättre att anslå ifrågavarande besparingar till räntan och amortissement af ett större lån (utländskt mnaturligtvis), upptaget i mån af behof — hvarefter vår kollega tillägger: Detta är vår åsigt, och vi fordra att den bemötes med andra skäl än glåpord. Dock lemna vi gerna Aftonbladets mening allt förtjent afseende.n Det skall också vara oss ett nöje att anföra hvarföre vi anse ofvannämde förslag såsom ganska betänkligt, särdeles under närvarande förhållanden. Skulle nästkommande ständer låta förmå sig att antaga Handelstidningens förslag, så är det klart, att statsutgifterna skola så ordnas, att besparingarne jemt upp blifva tillräckliga för liqviderande af ränta och amortering af den utländska skuld, som dels redan är gjord och dels under nästa statsregleringsperiod skulle göras. Antages, att ränta och amortering å det redan upptagna jernvägslånet erfordrar 1,200.060 rår årligen, och attt. ex. 30 millioner ytterligare upplånas till jernvägsarbeten under nästa statsregleringsperiod, samt att till ränta och amortering derå åtgå 1,.500.000 rdr årligen, så skulle allenast 3 millioner till berörde afgift behöfva åstadkommas. Derom skulle de styrande i statsutskottet lätteligen draga försorg, och alla de re: presentanter, som för ingen del vilja höra talas om verkliga besparingar i den stora statsbudgeteng skulle med desto större förtjusning lemna sitt bifall till ofvannämde åtgärd, helst den vigtiga grundsatsen, att en sträng. hushållning. med statens medel i allmänhet skulle införas och verkliga besparingar i statsutgifterna skulle åstadkommas, i ock med detsamma icke behöfde tillämpas. Den vid detvenne sista riksdagarne så oerhördt uppjagade budgeten skulle derigenom alls icke behöfva nedsättas; den skulle, om lyckan. vore god; till och med kunna höjas, om statsinkomsterna på ett eller annat sätt ökades, och hela konsten skulle således bestå deri, att anvisa medel till ränta och amortering å den med så stor lystnad efterlängtade utländska statsskulden. TSL