Weström tilldelade åkommor, hvarom förmäles i ingifne läkarebetyg. Svaranden sade sig icke hafva något vidare att andraga, utan öfverlemnade målet till domstolens pröfning. Konsistorieombudet adjunkten Hultkrantz begärde, att, enär han ej tillstädesvarit den 8 uti denna månad, då detta mål första gången handlades, proto: koll och handlingar måtte blifva honom tillstälde, på det han vid annat tillfälle måtte kunna med slutpåstående i saken inkomma. Kärandeombudet genmälde i anledning deraf, det han bestred komsistorieombudets behörighet att yttra sig i sjelfva saken; hvarefter, och då något ytterligare nu ej anfördes, för vederbörande Afsades: Som konsistorieombudet adjunkten Hultkrantz ansett sig behöfva ega tillgång till protokoll och hand: lingar i målet, för att slutligt yttrande afgifva, lemnas honom dermed anstånd till nästa måndag den 29 i denna månad kl. tio förmiddagen, då adjunkten Hultkrantz, som under. tiden eger att, på sätt lag föreskrifver, utaf protokollet erhålla del, bör andraga hvad vidare hån kan akta nödigt, vid äfventyr ati något ytterligare anstånd för sådant ändamål ej meddelas; och vill rådhusrätten vid samma tillfälle; ehvad parterna då komma tillstädes eller icke, vidare sig i målet utlåta. Afträdde. Ar och dag som ofran På rådhusrättens vägnar K. F. Johansson. Utdrag af Upsala rådhusrätts; dombok ibrottmål för den 29 November 1858. S. D. Af anledning protokollet för den 22i denna månad närmare innehåller, företogs nu åter det ifrån samma dag uppskjutna målet emellan handlanden J. Weström, kärande, samt hr rektorn . vid Upsala högre elementarläroverk Rudolf Annerstedt, svafande, angående å svaranden yrkadt ansvar för misshandling af en kärandens minderårige son, Johan Erik Runo, och inställde sig efter upprop, i närvaro af allmänna åklagaren stadsfiskalen Johan Petter Magni, konsistorieombudet akademie adjunkten teofogie kandidaten magister Claes Adolf Hultkrantz per sonligen, samt käranden genom sitt förut i målet begagnade ombud, boktryckaren J. Sundvallson, men svaranden lät sig ej afhöra. Adjunkten Hultkrantz ingaf nu en handling af denna lydelse: T YT kyrkoherden OC. A. Hultkrantz befullmäktigas att ingifva denna skrift. Till rådhusrätten i Upsala. Sedan jag till domstolens lagenliga pröfning öfverlemnat det mot mig instämda mål rörande den aga jag funnit Mig böra tilldela skolgossen Johan Erik Runo Weström, har jag ingenting vidare att tillägga, än det att jag fortsätter mitt under rättegången jorda yrkande om ansvar å lir Sundvallson, enligt kapitlet 1 rättegångsbalken, hvilket lagrum berättigar mig, men icke min vederpart, till ersättning för rättegångskostnaden, den jag ock yrkar; anhållande derjemte, att så fort som möjligt erhålla del af protokoller och utslag i målet jemte besvärshänvisning. : Upsala den 29 November 1858. 3 s Rudolf Annerstedt, Rektor (sigl.); hvarefter adjunkten Hultkrantz uppläste följande skriftliga yttrande: : Till vällofliga rådhusrätten i Upsala. Ehuru domstolen redan pröfvat och -ogillat den gjorda invändningen mot dess behörighet att handlägga det af handlanden Weström, biträdd af boktryckaren Sundvallson, mot hr rektor Annerstedt instämda mål, rörande den aga, hr rektorn tilldelat skolgossen Runo Weström, så lärer likväl rådhusrätten, sedan undersökningen i detta mål nu är slutad, ännu en gång komma att företaga till pröfning frågan om domstolens behörighet; och det torde derföre tillåtas mig att å Upsala domkapitels vägnar fästa domstolens uppmärksamhet på 53, 54, 55 och 118 st i EK. M:ts nådiga stadga för rikets elementarläroverk af den 14 Augusti 1856, enligt hvilka lagrum hr rektor Annerstedt egt rättighet att i faders ställe gifva gossen Weström den aga, hvaraf han funnit honom förtjent, för dess fortfarande okynniga och sjelfsvåldiga förhållande, hvilket är genom flera. gossens lä rares afgifna och i rättens protokoller intagna betyg ytterligare vitsordadt. Att denna aga, som genom gossens uppförande vid tillfället och hans vägran att ställa sig föreskriften i 2 mom. af 53 i nämde stadga till efterrättelse, kommit att blifva allvarligare än eljest skulle egt rum, dock icke varit åf annan eller svårare beskaffenhet, än skolstadgan medger, utvisar provincialläkaren dr Schultz afgifna betyg, och lärer intet intyg om för gossens helsa menliga följder af den tilldelade skolagan kunnat erhållas, enär Weström och hans rättegångsbiträde, som -erhållit anstånd med målet, för att få professsorn dr Glas inför domstolen hörd, sjelfva afstått från sitt yrkande på bemälde professors hörande och icke funnit för godt att vid domstolen uppvisa det betyg rörande följderna af den tilldelade skolaga, som utan tvifvel, sedan rätten beviljat det begärda anståndet.med målet, blifvit af nämde professor begärdt och erhållet; hvadan rektor Annerstedt, enär de ansvarsbestämmelser, som missgerningsba:ken innehåller, icke lägga något hinder i vägen för det kroppsliga agandet af okynniga och varnartiga skolgossar, som skolstadgan medgifver, icke genom gossen Weströms agande gjort sig skyldig till någon förbrytelse mot nämde balk eller öfverhufvud till någon förseelse, för hvilken har: här vid denna domstol, enligt lag, kan tilltalas och dömas. Men är nu detta sakens förhållande, enligt gällande lag, så må det ock tillåtas mig att påpeka hvilka följder det sätt att gå tillväga, som rådhusrätten vidtagit, om det kommer att hädanefter fortsättas, enligt sakens natur måste medföra ej mindre för rådhusrätten sjelf, än för härvarande elementarläroverk. Vill nemligen: rådhusrätten tillerkänna sig uppsigten för bandhafvandet af skolagan vid Upsala elementarläroverk, så att en lärare ej skall kunna utdela kroppslig aga bland sina lärjungar utan äfventyr att blifva dragen för denna domstol, för anställandet at undersökning om, huruvida agan blifvit i allo förtjent eller om den i förhållande till det begångna felet varit allt för sträng och allvarlig, så lärer domstolen ej blott komma att ingripa i en annan offentlig myndighets befogenhet och verksamhet, på ett sätt, som icke kan lända skolundervisningen till gagn och båtnad, utan äfven, enär de skolgossar, som mest förtjena kroppslig aga, vanligen äro de senaste till at: erkänna detsamma och de ifrigaste till att försök: öfvertyga sina föräldrar och målsmän att de orätt vist och obefogadt blifvit agade, komma att blifva öfverhopad med pröfning och afdömande af en mängc hithörande tvistemål emellan vanartiga lärjungar och deras lärare, för hvilka tvisters lösning skolstadga hänvisat till ett helt annat ej mindre för god ordning vid läroverket än både för lärare och lärjungar vida bättre och ändamålsenligare förfaringssätt än anställandet af processer derom vid allmän domstol. Skulle åter rådhusrätten väl icke tillerkänna sig den 236 PSL FAR IT PIGS ST pa