för mitt brott eller åt mitt öde! Jag skall ickevid allt detta ariklaga er för hårdhet, dyra moder, jag skall endast tänka: Hon gjorde hvad hennes öfvertygelse bjöd henne. Nej, 0 nejl utropade Serafia och slog sina armar om hans hals. Förr må man slita hjertat ur mitt bröst, begrafva mig lefvande, slunga kyrkans bannstråle öfver min själ... allt, allt! Den heliga jungfruns förbarmande öfver ett älskande modershjera skall rycka det ur sjelfva afgrunden. Och ni vill ännu förneka helgden af den kärlek, som Gud genom naturens band så djupt intryckt i vårt hjerta? Nej, låtom oss njuta den, utan att tänka att den skulle misshaga Gud —Serafia tryckte Mikaels panna mot sitt bröst, och han kände hennes tårar falla på sin hjessa. Nu berättade han sin historia och de omständigheter, som fört honom till klostret, såsom den enda säkra tillflykt som för honom fanns. . Han tillade, det tanken att få andas inom samma murar som det hjerta, hvilket först klappat af kärlek för honom och hvars ömhet han så länge saknat, besegrat många af hans skrupler, och att huru olycklig utgången af det djerfva vågspelet än måtte bli, hade denna stundens sällbet derför hållit honom skadeslös. E Först då aftonklockans ringning till bön hördes, lemnade Serafia sin son, sedan hon lofvat att påföljande dagen åter Vid samma tid infinna sig. Huru långa fann Mikael icse timmarne till den efterlängtade tiden; men huru gladt öfverraskad blef han icke, då man påföljande morgonen sade honom, att den omsorgsfulle brodern var vid gallret och önskade ett samtal. Ack,, sade Mikael och drog sin svarta hufva djupare öfver ansigtet, jag tror att den