Det vill något säga, att under nuvarande regim blifva en gång bemärkt eller personligt omtyckt af maktens innehafvare! Från den välsignade stunden har man ingenting annat att frukta i verlden än för mycken lycka. Till allting blir man då duglig, och ingenting anses godt nog för gunstlingen. Man avancerar icke på vanligt sätt, utan man får göra Sprätprontsolt genom de militära graderna: man blir ihast landshöfding, statsråd, och man skulle bli än mera, om plats funnes. Till exempel hr Johan Kleen! Många år har han gått som en annan byggmästare och långsamt men väl arbetat på Karlsborgs fästning, kh Strömsholms kanal, på nationalmuseum, vilka allesammans torde i framtiden blifva färdiga. Under detta byggande avancerade han i tur till major i ingeniörkåren. Den graden innebade hr Kleen ännu för några få månader sedan. Då uppgick nådens sol. Han blef hastigt efter hvartannat befordrad til: öfvwerstelöjtnant i kåren, utnämd till öfverste i armån, sedan adlad, och till slut har haa nu rå nn, re