edra förolämpningar, för att på en gång få er räkning qvitterad; men ni borde förstå, att det skämt ni här så pojkaktigt tillåter er är i dubbelt afseende opassande. Jag talar, på min heder, ganska allvarsamt. Ni vet kanske icke, att jag ställt min hemresa öfver Holstein och Gottorp ? Nej, i sanning ! Detta torde likväl skingra edra tvifvel. Jag tviflar ingalunda; icke heller derpå att ni räknat er rikliga lön för edra tjenster, endast om det är rätt försigtigt att skryta med dem innan ni är säker på hvad de kunna komma att gälla inför konungen, då han blir upplyst om alla omständigheter dervid. Ni har rätt uti att jag verkligen haft min goda lön, i det jag hoppas hafva utplånat intrycket af ert uppförande hos en ädel främling och gifvit henne ett bättre och sannare begrepp om den svenske ädlingens hyfsning och ridderlighet än hon skulle haft; om hon ansett er som typ derför. Hvad åter konunen beträffar, är han för ömtålig om vår bildnings anseende hos utländningen, att han icke derföre skulle förlåta mycket. Detta var för starkt för Gyllenstjerna, helst han nu blef varse att han i trängseln fått en granne, hvilken han minst af alla skulle önskat till vittne af sin förödmjukelse, nemligen Dalberg. Knuftande sig framför honom, skilde han sig på en gång från sin besvärande plats och gick att tyst svälja sin harm ibland massan af hofmännen. TR Den nya olja, som blifvit gjuten i hans vredes låga, påskyndade bämdens stund, och till följande förmiddag utsattes mötet med Stenbock. Det skulle icke aflöpa som de på den tiden vanliga duellerna, om hvilka en historieskrifvare berättar: Det plitades på den tiden flitigt bland de unge adelsjunkrarne, och ofta slutades hela affären med en skråma i huden eller att de begge fienderna tumlade om några hvarf på golfvet. Detta måste bringa ett allvarligare resultat. Gyllenstjernas hat och afund mot Stenbock tänkte ej på någon skonsamhet, och öfvertygad om samma