Jag sade just icke det så alldeles direkte., Min tacksamhet skall öfverträffa er väntan. Ni är frikostig, ädla fru. Nämn det ej vid detta namn! Och vidare, min baron, skulle jag kunna förtro mig till er? BbLiåt höral, flag önskar att få följa min make till Kronoborg. Bara det? Ni finner också detta ringa? Hur långt skulle er beredvillighet kunna sträcka sig? Och om den sträckte sig så långt som edra önskningar, hvar skulle de stanna? EjMarie Casimir ryste tillbaka vid denna fråga. Hans skenbara lätthet att sälja sina tjenster för vinning väckte hos henne ett förakt, som hon knappast förmådde dölja, och vid åsynen af det listiga leende, som spelade på hans ansigte, intogs hon så instinktmässigt af misstro och afsky, att hon helt tvärt afbröt hans nyfikenhet och sade: Låtom oss hålla oss till det som blifvit öfverenskommet! Hvad har väl blifvit öfverenskommet?frågade Gyllenstjerna. Å er sida att bevisa mig de tjensterjag fordrat, och å min att rikligen belöna er. Härvid skrattade Gyllenstjerna högt. Jag bar till ingenting förbundit mig, och ni bedrar er ganska grundligen, min ädla fru, om ni tror att jag är fal för mutor. arie Casimir stod som slagen af åskan och fästade sina ögon på honom med en blick, som ljungade af förvåning och harm. Ja, se spå mig, ädla fru! Jag tål ganska väl vid blicken ur ett par så vackra ögon, äfven om de skulle eldas af förtreten öfver en misslyckad beräkning. Ni skall icke återvända till Polen med det vittnesbördet att ert guld segrat på hedern och pligten hos den förste svenske adelsman ni dermed behagat fresta. Se der, er kostbara ring! Jag tackar er för lånet. : Marie Casimir var tillintetgjord. Föraktet för hans förnedrande låghet utbyttes till bat mot hans svek och plumphet, och då hon återtog bruket af sin tunga, utbrast hon: Ne