sen ... hvilkas syftemål man ej kunnat upptäcka, men hvilkas utgångspunkt grannlagenheten förbjuder att yttra några gissningar öfver, men hvilken ers majestät utan tvifvel lättare och på närmare håll kan spåra ... Arme konung! sade Louise Gonzaga, under det hon gömde brefvet i sin kjolsäck. vÄnnu drömmer du om att kunna bringa en bastard på Polens tron. Med en skarpare ironi skulle du ej kunna gissla den valfrihet, som utgör denna lumpna adels högmod och din egen förödmjukelse. Men denna hämd vore ovärdig en konung, och en sådan nesa, drasgen öfver ditt land, skall icke en dag befläcka ditt minne, Ha! tillade hon med ett leende af ömkan i det hon reste sig upp. Det gör mig ondt, att min gemål, så svag i allt annat, måste besegras också i det enda, der han visar sig ega både styrka och uppfinning af medel, men det är nödvändigt för hans värdighet! Jag är dock glad att ett tillfälle visat mig en väg på hvilken jag, i stället för misstro, kan ådagalägga ett hoppfullt förtroende. Sedan Louise Gonzaga framför sin spegel utplånat alla spår af de känslor, som nyss stått att läsa på hennes ansigte, och antagit den min, som bäst öfverensstämde med det budskap hon hade att föra, lät hon anmäla sig hos konungen. Mötande henne på tröskeln till sitt rum; bjöd konungen henne handen och förde henne med denna ceremoni, som blef uppfurnen till den lysande förklädnaden för likgiltigheten, fram till sin soffa, EpJag kommer, sade Louise, med en blick af smärta och mildhet, att bereda er på en motgång. Jag har redan trott mig läsa det på ert ansigte.