Vår Herre sätter dock stundom de största saker på spetsen af en menniskotanken, sade Dalberg. Vid detta svar blef konungen allvarlig och fortsatte tigande sin gång, vid Dalbergs sida, utefter utanverken af lägret, då efter en stunds förlopp en page kom i sporrsträck emot honom, och öfverlemnade honom ett bref, under det han andtruten framflåsade: Med en enspännare från Gottorp., i. Konungen bröt och läste: Polackar och brandenburgare äro på väg till danskarnes hjelp. Czarneckis vilda skaror genomströmma redan mitt land, under det Zamoyski lärer vara honom i spåren. Ergemåls. och systers säkerhet, lika mycket som min egen, torde snart göra det till en nödvändighet för mig att utbyta Gottorp mot det befästade Tönningen, Jag har så skyndsamt som möjligen velat underrätta ers majestät så väl om vår belägenhet som om den hjelp edra fiender har i antågande. Eders majestäts m. m. Fredrik. Czarnecki och Zamoyskil — Konung Johan Kasimir skickar icke det sämsta! Man skulle tro ått det vore oss han dermed ville visa en heder. — Och brandenburgarne sedan! Men de kunna roa sig med Sulzback i Schleswig och på Jutland. Emellertid måste vi tänka på något som kan sätta skräck i danskarne och muntra upp våra soldater. Ett anfall på Amager? Hvad säger ni om det? Ön är köpenhamnarne af största vigt. Som visthusboden i ett hushåll! Uttömd, skola. de belägrade snart ha att kämpa mot hungern. Men obekara med lokalförhållandena, torde en öfverrumpling från staden vara for oss att befara, invände Dalberg. Intet annat! Bönderna skola lemna oss de upplysningar vi behöfva, eller ännu bättre! Man hitförde i dag en dansk officer, som ctt af våra fartyg uppfångat på väg till Jutland, att värfva för danskarne; hän skall bli vår cicerone. Om han är att lita på!