jag troddå på den, jag. älskade dig så innerligen, och det var mig så kärt att bygga hoppet om min lycka Sd dig; men det var en dröm, en gäckande, en bedräglig! .. Och hon sjönk ned i en stol med handen för sina ögon. Ingeborg, goda, dyra vän! Din lycka har ett mera lysande mål, än att jag.. Jag afskyr detta toma bländverk, som den dåraktiga fördomen om bördens företräden kallar höghet! Den bana jag ville vandra genom lifvet kunde endast du jemna för mig; till min lyckas mål kunde endast du öppna vägen; Vet då, Maria, att jag älskar. Den hemligheten har jag länge anat; men jag, hvad skall väl jag kunna göra för dig? Allt! Den manssom eger min beundran har ej andra anor än sina egna förtjenster, och -räknar bland sina förfäder säkert ej en enda med adhg sköld; till ett sådant val skulle Johan väl aldrig lemna sitt samtycke, så framt icke hans eget exempel ...n Härvid ryste Maria. Den blick hon kastade i sin väns hjerta var förfärande, och hon skyndade att afbryta: Om din broder verkligen hyser så mycken ömhet och mildhet som du tillskrifver honom, skulle ban icke af. kärlek till dig och rättyisan besegra sina fördomar och bifalla till din lycka? Säkert, säkert skola dessa skäl beveka. honom tillräckligt. Ingeborg skakade sitt vackra hufvud med en suck och frampressade ett smärtfullt: Aldrigl Ljuset och mörkret falla dig så starkt i ögonen, att du förbiser mellanrummet der begge förmildras; du väntar dig för mycket eller för litet af det ena eller andra, och kanske skulle din väntan på ingendera sidan uppfyllas. Om en broderlig känsla talar i baron