STOCKHOLM den 10 Dec. I Jönköpingsbladet förekomma åtskilliga anmärkningar öfver våra yttranden om den senaste förordningen rörande konventiklar. Utan att synas egentligen ha någonting emot vad vi anmärkt emot olämpligheten af att it kyrkorådet uppdraga. en slags domrätt i lylika mål, yttrar sig tidningen emellertid sålunda: sSäkert är åtminstone, att kyrkoråden sinsemellan dylika fall torde komma att röja ganska olika åsiger och uppfattningar, men hvad mer: eftersom Afonbladet så mycket synes frukta lekmannaokunnigeten i andliga saker, så kan med skäl frågas: Skulle förhållandet gestalta sig bättre eller sämre, mm afgörandet öfverlemnats åt spränglärda teologer, fven om tillräckligt antal sådana funnes för ändamålet? Kyrkohistorien må besvara den frågan. Desstom en annan sak: man klagar med skäl öfver det nskränkta området för kommunalmyndigheters verksamhet, hvarigenom hågen för deltagande i komnunalbestyf undertfyckes och såmedelst allmänanlans utveckling förhindras; huru opolitiskt då att slandra, när i ett fall en dylik kommunalmyndighets makt något utvidgast : Hvad beträffar anspråket, att gärdet måtte helt och hållet uppgifvas, tyckes senaste tidernas erfaenhet just: icke vara rekommenderande derför. Vi örfäkta så ifrigt som trots någon, att hvarje ärlig såväl religiös som politisk öfvertygelse må hafva rätt att uttala sig; men här är ej fråga endast om detta, utan äfven att söka hafva någon hållhake på let skoj, som nnder religiös täckmantel temligen försynt bedrifves.s Hvad nu först angår Aftonbladets förmenta fraktan för lekmannaokunnigheten i andeliga saker, så är det ej vi, utan rikets ständer, som i sina motiver uttryckt fruktan för en pdylik okunnighet; vi ha endast framhållit det mindre följdriktiga uti att på ett slikt motiv grunda förslaget att åt kyrkoråd uppdraga bedömandet af så ömtåliga ämnen. Lika litet ha vi antydt den ringaste afsigt att vilja föreslå spränglärda teologer till domare i dylika mål. Bäst hade det enligt vår tanke varit att, så länge Sverge icke är i saknad af en aktad domarekår, åt ingen annan än denna uppdraga bedömandet af hvad medborgare kunnat bryta mot gällande stadganden, äfven då dessa afse andliga föredrag. Det torde emellertid äfven för en i lagtolkning erfaren domare icke ha blifvit så lätt att tillämpa, ett lagstadgande, hvaruti talas om föredrag, som anses leda till söndring; för våra kyrkoråds ledamöter lärer ett sådant problem tvifvelsutan blifva ännu svårlöstare. Att i följd häraf tillämpningen i sjelfva verkat ofta kommer att bero antingen af enskilta hug-. skott eller ock af en från pastorsembetet gifven vink, kan med temlig visshet tagas för afgjordt; och det är hufvudsakligen på denna grund vi ansett oss böra uttala vår missbelåtenhet öfver detta så föga lyckade amendement af den kungliga propositionen. På Jönköpingsbladets anmärkning öfver det opolitiska uti att klandra utvidgningen af.en kommunalmyndighets makt, ha vi ej annat svar än det, att, med all denaktning vi hysa för sjelfsty relsens princip och det nit vi oaflåtligt ådagalagt för denna princips tillämpning i vårt land. ha vi likväl aldrig velat gå ända derhän att förorda korcmunalsystemets ingripande i domaremaktens åligganden, än mindre att i en kommunal eller någon annan myndighets händer vilja öfverlåta en obestämd, godtycklig. preventiv uppsigt öfver medborgares handlingar, allra minst i andliga mål. Hvad vår ärade medbroder behagat kalla anspråket att gärdet måtte helt och hållet uppgifvas,, är ingenting annat än hvad Kongl. Maj:t i sin proposition föreslagit, nemligen att ställa sammankomster för andakt under samma kontroll som samlingar för andra ändamål, och att ej vidare låta tungans bruk till andliga föredrag vara mera fjettradt än det är i fråga om andra ämnen, och att sålunda låta talfriheten i detta fall blifva lika ostörd af annat än bestämd lag. som tryckfriheten redan i nära ett halft århundrade varit. Vi ha för vår del aldrig bestridt nödvändigheten äf billiga och vist afvägda inskränkningar i denna liksom i hvarje annan frihet; men kunna deremot ingalunda förorda det slags -ändamålslösa och retning väckande hållhakar, hvarmed man tror sig kunna regulera tidehvarfvets gång och förekomma de andliga riktningarnes verkliga eller förmenta missbruk. Medan vi äro inne på det kyrkliga området, begagna vi tillfället att med några ord till besvarande upptaga hvad Göteb Handelsoch Sjöfaristidniug yttrat om upp: fattning af en annan kyrklig fråga, nemligen domkäpitlens ombildniag. Att nu ästadkomma en förändring i domkapitlens organisation. så att dessa enligt ständernas af A. B. lifligt förordade förslag försåges med oblandadt presterliga ledamöter?, anser Handelstidningen icke välbetänkt, och vår aktade medbroder framlägger till stöd för detta omdöme eit nytt förslag, hvarigenom lagstiftande och verkställande: makten inom kyrkan skulle ordnas medelst stifismöter (synoder) och stiftsnämder, emotsvarande våra nuvarande konsistorier, och hvilkas ledamöter borde utses utan afseende på stånd, äfvensom ett hela riket omfattande kyrkomöte och kyrkonämd. . För de verldsliga angelägenheternas ordnande för.slås en gertemot länsmöte: stående iänsuämd samt, i stället för våra nuvarande s. k. bankooch riksgäldsfullmäktige, en på riksmötet utsedd rik nämd. H. T. anser det bättre att vänta, om ock än så länge, tills saken kan på den vägen vinnas, än att gå i en rakt motsatt riktning mot den, som borde leda till målet.? Det här af vår värde medbroder framstälda, gånska omfattande och genomgripande förslag anse vi visserligen innehålla mången god ide och förtjent af mycken-uppmärksamhet, men då det synes förutsätta vår hela kvrkof