ser du icke ut som det vore en Jobspost du finge hörals Du är god, broder, som tänker på min lycka! Vore hon dig kär, så... Du tviflar då på mitt broderliga sinnelag? Men den dag skall komma, då du skall göra mig rättvisa och finna att du ej eger någon bättre vän än mig, att ingen kan varmare vilja din lycka... Håll broder! Lägg handen på ditt hjerta och svär, att det är ditt allvar Inför lefvande Gudl... fEOch på detta löfte vågar jag bygga? Ja, ja, blott du vill vara glad. Och nu, har du något mera att säga mig? Intet, utom det, att detta löfte skall stå oförgängligt inskrifvet i mitt hjerta. förarvil dål! sade Johan, kramade vänligt ennes hand och hastade till den unge hertigen, hos hvilken han egde fritt tillträde efter det i förra kapitlet omtalade samtalet, och i hvars hand han visste att de utskrifna lotterna befunnos, i hopp att äfven för sin del betrygga sig mot slumpens makt genom det fria valets bestämmande. Ingeborg såg efter honom med en blick full af svärmiskt hopp, derpå sade hon med en djup och smärtsam sjelfförebråelse: Också han har sina milda, ömma känslor! Och skulle väl Gud skapat något hjerta, i hvilket han nekat rum åt dem? Förlåt, barmhertige fader, att jag kunnat tro mina broder om så mycken hårdhet och så misskänna det ädla och goda, som äfven hos honom finnes! Det hopp, som i ljusare stunder föresväfvat mig, det bedrager då ej? Och tårar brusto ur hennes ögon. Den park, som hyste hertigens af Holstein Gottorp villebråd, torde varit en af de vidsträcktaste, vackraste och på villebråd rikaste som någon furste på den tiden hade att skryta med. På ena sidan begränsad af Slien eller