PE ff AA UP PRITAASTISA Ta UR UTTRAN upplösa. Just i anledning af denna dubbla betänk lighet har domkapitlet ansett sig böra förhållande i underdånighet anmäla. Så vidt undertecknad erkebiskop under sin em betsresa kunnat det utröna, äro försök till baptist menigheters bildande gjorda i, Bollnäs, Forsa oci Gnarps socknar och hafva haft större eller mindr framgång. På förstnämda ställe sades 10 eller 12 baptister finnas, gjorda till. proselyter af en kring resande dalkarl, men utan något kyrkligt samband i socknen, och såsom det förmodades anslutande sig till baptister i Dalarne. I Forsa hade en temliger stark baptistisk rörelse börjat visa sig, men var in galunda i tillväxt, utan förmodades tvärtom skolc aftaga. Någon organisation hade den ännu icke vunnit, och en sådan befordrades ej heller, sedan er baptistiskt sinnad medlem af församlingen, förut dess skolmästare, blifvit skild från skolan och ej längre vistades i socknen. I Gnarps församling och hufvudsakligen i Gränssjö by har det lyckats bemälte f. d. skolmästare att kring sig samla 30 till 40 baptister, som under hans ledning hålla gudstjenst. De uppgåfvos icke ännu vara egentligen organiserade, utan befinna sig i någon förbindelse med baptisterna i Bergssjö. Man trodde ej att deras antal var i tillväxt. — I sammanhang härmed bör nämnas, att i Waksala församling af Upsala län försök blifvit gjordt, till bildande af en från vår kyrka skild församling, som så vida kan kallas baptistisk, som den icke vill hafva någon vigt lagd på barndopet. Verksamheten för denna bildning, hufvudsakligen ledd af en numera entledigad skollärare och prest, fortfar ännu och hotar att äfven till andra församlingar öfvergå. Hvad framgång den kan vinna, derom kan domkapitlet ännu icke ega någon kunskap. — Förtigas bör det slutligen icke, att man allestädes, der baptismen gjort några större framsteg, ansåg den förnämsta orsaken härtill ligga i den oförtrutenhet och ifver, hvarmed kringresande baptistiska kolportörer och predikanter utöfva sin (verksamhet, liksom att man lifligt önskade åtgärder, genom hvilka en sådan verksamhet kunde hämmas. Hedbergianismen omfattas på åtskilliga ställen af individer, som till följd af sina åsigter dels äro afvoga mot kyrkans ordning, synnerligast mot sättet för administrationen af dess sakramenter, och dels rentaf försmå dessa sakramenter och i stället sjelfve administrera dem. Der denna riktning blott är några få individers och genom densamma ingen större förargelse åstadkommes, torde en vis och oförtruten pastoralvård vara bästa medlet för dess behandling. Men. äfven denna riktning har sökt organisera sig och bilda församlingar. En sådan har funnits och finnes i viss mån ännu i Hudiksvall. Omkring år 1854 skall den hafva varit omfattad af omkring 80 personer, som hade egen lokal för sin gudstjenst, sitt dop och sin nattvardsgång. Antalet uppgifves nu hafva nedgått till omkring 30. Den särskilta lokalen för gudstjenst är väl öfvergifven, men det separatistiska sakramentsbegåendet fortfar. Hvad som med fördel kan göras tron domkapitlet blifva gjordt af stallets vaksamme och skicklige kyrkoherde, hvarföre domkapitlet anser skäl vara för handen att afbida hvad ytterligare framgång hans verksamhet kan vinna. Betänkligare är tillståndet i Jerfsö. Redan 1854 var separatism i antydda riktning derstädes så stark, att E. K. M., derom underrättad, fann en särskilt visitation vara behöflig och i nådig skrifvelse till dåvarande erkebiskop anbefalde en sådan. I anledning af erkebiskopens sjukdom hölls denna visitation, på sätt som de till E. K. M. underdånigst insända handlingar utvisa, af undertecknad domprost Knös. mot slutet af Juli år 1855. Hvad som genom undervisning och förmaning kunde uträttasförsöktes. Åtminstone så mycket uträttades, att separatisternas antal icke tilltagit. Då undertecknad erkebiskop för ett par månader sedan besökte församlingen, inhemtades, att en separerad Hedbergiansk menighet fortfarande derstädes består. Den utgöres af omkring 120 personer, har egen gudstjenstlokal iförsamlingskyrkans grannskap och egen föreståndare , en bonde, som af en annan, yngre bonde biträdes. Dessa föreståndare predika och förvalta, med begagnande af 1693 års handbok, dop och nattvard. Efter verkstäldt dop blifver pastor genom en dopsedel från föreståndaren underrättad om dopet och de dervid närvarande vittnen. Han antecknar barnet i dopboken såsom nöddöpt. En konfirmation af nöddopet har någon gång af föräldrarne medgifvits, men förnekas numera oftast. Undertecknad erkebiskop, vid besöket tillfrågad, om detta förfarande fick fortgå, och upplyst derom att det varat flera år och troligtvis icke utan anlitande af den verldsliga maktens mycket kraftiga åtgärder skulle kunna afbrytas, tilitrodde sig icke, liksom icke heller domkapitlet tilltror sig, att till åstadkommande af dess afbrott gifva presterskapet föreskrifter af fullt ändamålsenlig syftning. Men förhållandet bör för E. K. M. i underdånighet anmälas. Under den tid, som efter visitationen förflutit, har undervisning icke saknats. En särskilt lärare var under någon tid i församlingen just med hänseende till separatisterna anstäld. Äfven denna åtgärd har sannolikt hindrat separatismen från att tillväxa. Och i allmänhet torde den anmärkningen vara riktig, att den Hedbergska separatismen något sjunkit i betydenhet. Icke så få bland de Hedbergska separatisterna hafva antingen återgått till kyrkan eller öfvergått till baptismen. Anmälande allt detta till det afseende E. K. M. nådigst kan anse detsamma förtjena, framhärdar domkapitlet ete..