Tror ni det? Tror ni verkligen att mitt deltagande skulle röra hennes hjerta ? Hennes hjerta ? Och Gyllenstjerna riktade spejande sin blick på Kristian Albert under det han fortfor: Unga furstar hafva, tyvärr, alltför lätt att tränga till det vackra könets hjertan; men hvad särskilt detta fall angår, torde ers höghet påminna sig att tacksamheten liksom alla andra våra känslor hafva, efter de gamles mening, sin plats i hjertat, och att detta således måste träffas af ers höghets godhet. En föga smickrande tolkning! sade hertigen och vände sig från honom. Som svårligen vid en lugnare sinnesstämning kunnat väcka ers höghets missnöje! Men jag ber om förlåtelse! Det tillhör mig icke att intränga i sådana saker. Ers höghet torde önska ensamheten? Och Gyllenstjerna gjorde ett steg som för att gå. Nej stanna! bad Christian Albert och tog honom under armen. Er syster är utomordentligt skön! Sedan jag sett henne, vämjes jag vid denna förbindelse som man har i tankarne för mig. Ers höghet står således vid valet af sin framtids lycka ? Valet?... Jo jag tackar! Tycker ni detta ir ett val att göra? svarade hertigen och framdrog ett miniatyrporträtt. Sådan skulle hon se ut, den der min blifvande gemål! Hvilken jemförelse med. er syster! Natt och dag kunna ej vara mera olika! Och lägg härtill att porträttet är smickradt såsom vanligt!... Åb, det vora fasligt! Och dock är jag säker derpål... Att döma menniskor er afbildningar är lika falskt, som att döma färger från dagern af måladejfönster., Dessa drag. lofva i sanning ej någon skönhet,