ST Re la AR NR långt utan kunskap i krigshistorien. Magister Bjursten ansåg att de åskor man nu ljur gade mot det tusenåriga träd; hvarunder vetenskape och konsten njutit hägn och skugga, icke äro så fa liga, som desse ifrare för den blotta, praktiska nyt tan inbilla sig. Den klassiska bildningen, vid hvar modersmjölk den moderna blifvit uppfödd, skall ick för tomma skrämskott gå förlorad. Man har sagi att de klassiska studierna utrikes blifvit undanträngd af andra; det är icke sant. I Tyskland har den kris hvilken här pågår, längesedan blifvit utkämpad oe klassiciteten har kommit till sin fulla rätt. År 185 samlades i Leipzig från Tysklands alla stater et stort möte af gymnäsialoch real-skollärare — Tyskland äro nemligen de båda linierna bestämd afskilda från hvarandra. Sedan frågan om latinet prioritet vid undervisningen framför de båda modern: språken, franska ochsengelska, blifvit omständligt af handlad, uppstod en gammal man, som i 40 år:had varit lärare vid en realskola; han yttrade; att har hade haft tusentals lärjungar, som blott lärt franska men hvarje gång någon yngling från de lärda sko lorna hade förirrat sig till hans läroverk, hade der gått om de andra i studier. Men äfven uti realsko lor har man antagit latinet till grundämne vid språk: undervisningen. Det ligger eljest uti tidslynnet, att blott det praktiskt nyttiga skall sökas, men det ä med denna tidsriktning, som med allt medelmåttigt den skall. aldrig uträtta storverk; den materiella ci vilisationens vingar skola icke lyfta henne uppöfver telegrafstolparne. Talaren vore visst så beredvillig som någon att erkänna den materiella bildningens stora förtjenster; men han borde icke qvacksalfva med den andliga bildningen, den han icke. förstår; han fattar icke att hon är blott medel, icke ändamål. Nog äro de elektriska telegraferna och jernvägarne förträffliga medelför civilisationens utbredning och befordran, men icke består mensklighetens fullkomlighet uti att kunna-: färdas på jernvägar. Och der jernvägen löper fram uppför man storartade anläggningar, på hvilka man utsätter en skylt med påskrift: Här tillverkas allmän medborgerlig bildning: aliqvid in omnibus et nihil in toto,. Der får man litet af hvarje, stycken af kemi, stycken af botanik, af astronomi, geologi och grunddikning och detta kallas allmän, medborgerlig bildning. Det är slut med latiniteten, säger man; latinet får maka sig undan icke blott åt katedern, utan åt dörren. Denna klassiska bygnad som nu stått i 19 århundraden, är färdig att ramla. — Att tyskarne dock tänka annorluhda, är redanvidrördt. Hr Siljeström har sagt, att liksom Aristoteles herrskade i 19 århundraden och sedan föll, så skall nu också Cicero falla, efter att hafva herrskat lika länge. Det är sant, att Aristoteles lära icke längre är den företrädesvis herrskande inom filosofien,; men den utgör dock en vigtig och nödvändig länk uti den menskliga-utvecklingens histöria, och såsom sådan skall hon nog lefva ännu i 19 århundraden, och på samma sätt lär det väl gå med Cicero. Hr Siljeström säger också, att latinets nytta är ingen, ty, der så behöfves, kan man begagna öfversättningar. Man studerar ju, säger han, förträffligt astronomi utan att känna kinesiska. Förhållandet med latinet är dock ett helt annat. Hela den nya europeiska bildningen har uppvuxit. ur den antika, alla vetenskaper hvila på denna grundval, poesien har deruti sina mönster, och hvem. vill neka att dramatiken hos de gamle uppstod och utbildades till en förvånande höjd? Men icke blott inom vetenskapens och konstens område gör latinstudiets nödvändighet sig oupphörligt känd; till och med inom det alldagliga sällskapsoch samtalslifvet kan man icke undvara denna kunskap utan fara att göra sig löjlig och behöfva skämmas för sin okunnighet. Hvad skall man då säga om en lagstiftare, som saknade denna kunskap? Han är ännu värre utsatt för att synas löjlig och sådant är för honom en ännu större fara; en lagstiftare, som gör sig löjlig, stiftar inga långvariga lagar. Man anför, att inom representationen är det egentligen endast presterna, som hafva klassisk bildning och just der röner framåtskridandet det mesta motståndet. Men det kan behöfvas motstånd mot ett framåtskridande, som rusar till förderf. Det finnes många jemförelsepunkter mellan den materiella öfverblomning, hvartill vår tid sträfvar, och det tillstånd, som föranledde det romerska rikets undergång; och-denna undergång torde äfven för oss lätt nog kunna inträffa, vare sig genom yttre våld eller inre förskämning: Man tröstar oss öfver förlusten af latinet dermed, att vi kunna läsa öfversättningar; Montesquieu säger eljest: Man nedhugger icke trädet för att komma åt dess frukter, utan man klättrar mödosamt uppför stammen. Man förbiser latinets stora förmåga att gifva logisk reda i tankegången, kraft och energi i karakter och studier. Latinet är till ingenting nyttigtv, heter det; nej bevars: man kan icke köpa bröd, ieke. bygga jernvägar derför. Men våra störste hjeltar och statsmän hafva icke derföre föraktat det. Oxenstjerna mottogi Tyskland teologiedoktorshatten, förvärfvad genom en latinsk disputation. Han och de store män, som omgåfvo honom, utöfvade,med sin klassiska bildning dock en praktisk verksämhet, som dugde. Det fanns en tid, då det icke gick an att utan en sådan bildning uppträda på riddarhuset såsom talare; nu:finnas der många talare, som icke ens kunna öfversätta inskriften öfver riddarhusets ingång. Carl Ji , säger man, var en utmärkt regent fastän han icke kunde latin,. Må vara; men Gustaf Adolf den Store hade dock Ceesar uti sitt tält såsom en kär läsning under sina fälttåg. Den romerska litteraturen påstås vara skadlig i sedligt afseende för ungdomen; man jemför till och med Horatius med Bellman. Är det verkligen någon likhet mellan Horatii ode — och det är odena som läsas i skolan —: Integer vite scelerisque purus 0. s. v. och t. ex. Bellmans: Vår Ulla låg i sängen cch sof? Det påstås också, att de nyare språken hafva större formskönhet än de gamla, hvilket talaren trodde knappast behöfva vederläggas (han uppläste exempelvis några verser för jemförelse). Man säger också, att kasusändelserna i latinet äro af ingen nytta eller att åtminstone de moderna språkens prepositioner. äro af samma nytta; det äro de icke, de ersätta icke sex olika kasusändelser; och dertill kommer, . hvilket. talaren tillräckligt af egen erfarenhet såsom lärare kände, att det största besväret vid undervisningen uti moderna språken är att lära barnen uttalet, gom-, strupoch näsljuden. Hr Siljeström har också talat om bristen på partiklar ifi latinet; denna brist: är dock icke större än att en språkforskare, Hand, skrifvit ett digert arbete i fyra delar: De particulis lingume latina. ; Men framför allt: den. romerska .och grekiska litteraturens ställning till den moderna civilisationen förbjuder att dess studium uttränges; ty sådant vore att hugga fötterna undan hela vår bildning. Icke ens krigsvetenskapen kan göra sig oberoende af dynsamma. Tvenne tyska militärer hafva nyligen för värfvat sig ett högt anseende genom utgifna vetenskapliga arbeten öfver den antika krigskonsten. Her-1. tigen af Aumale har uti klassiska studier öfver Ceesars fälttåg sökt sin tröst i landsflykten. Dessa forskares namn torde komma att lefva, sedan namnen på många af våra moderna generaler och höga officerare längesedan blifvit glömda. Rättegångsoch Polissaker.