STOCKHOLM den 3 Dec. Då rikets ständer sistlidet år åt H. KE. H.: kronprinsen uppdrogo regeringen under H. M. konunges sjukdom, visade de en sådan ifver att med åsidosättande af alla betänkligheter, hemtade från grundlagens stadganden, åvägabringa ett regentskap, att de vid öfverantvardandet åt regenten af: full konungslig makt och myndighet alldeles förbisågo, att rättigheten såväl att utdela riddarevärdigheter som att upphöja i adligt stånd i alla länder räknas bland majestätsrättigheter, oafytterligen fästade vid konungens person, äfvensom att det icke kunde medföra de ringaste olägenheter, om dessa båda rättigheter tillsvidare komme att hvila obegagnade.: Regenteh har icke heller sedermera ansett grannlagenheten under sådana omständigheter kräfva att dessa majestätsrättigheter antingen alls icke eller också ytterst sparsamt begagnas. Man har försport icke blott ganska talrika ordenspromotioner, utan äfven flera upphöjelser till adligt stånd: I går förkunnade det officrella bladet att bland andra tecken till nådigt välbehag, som blifvit utdelade på Oscarsdagen, regenten då äfven kreerat tre nya adelsmän, landshöfdingen Ros samt öfverstarne Thulstrup och Kleen. Under regentskapstiden ha sålunda, redan, efter hvad vitro,lika många nya adelsmän blifvit kreerade som förut under konung Oscars hela regeringstid. . Vi tro det i sanning vara en mycket måttlig heder, som vederfares en förtjent och i statens tjenst högre uppsatt man derigenom tt han inrangeras såsom en af de ytterste land en så utspädd och uppblandad kast. som den vårt riddarhus företer och hvilken så ohjelpligt fallit i den allmänna opinionen. Detta har omsider hunnit så långt, att under det några junkrar stå der under sköldarne och pocka på sina förfäders stora förtjenster, hvilka, om man närmare skulle undersöka dem, oftast skulle befinnas högst problematiska, så inser utan tvifvel den verkliga aristokrati uti bättre mening, som äfven inrymmes inom vår nuvarande politiskt privilegierade adelskast, ätt riddarhuset helt och hållet spelat ut sin rol och att det vore i denna aristokratis sanna intresse, om det yttre, poli? tiskt — privilegierade adelskapet upphäfdes. Den inser, att utom det att hvarje ädel menniska är verklig adelsman, förfädrens förtjenster, der dessa äro stora och framstående; bidraga att hos folket öka det arseende, som: egen Verklig förtjenst och duglighet skänker, men ått deremot aktninRR för det yttre diplom-adelskapet, det som an skänkas såsom en namnsdagspresent och förvärfvas på hvärjehanda, ofta ganska kuriöst sätt, är ohjelpligen förlorad. Man torde efterhand -allt mera lära sig inse sanningen af Geijers ord: Den nätärliga ådeln kan först då framträda i siv fulla kraft och,liflighet, sedan den genombrutit skalet af den med privilegier omspunna adeln. Hvad angår de trenne herrar och män, som nu fått bref på att de äro ädla, så är om deras personer föga att säga. På visst sätt skulle det kunna synas önskligt, om landshöfding Ros ärelystnad kände sig tillfredsställd af denna upphöjelse och icke vidare toge i anspråk det, såsom det berättas, gifna löftet om en plats i konungens högsta domstol, der han troligen skulle bli långt mindre oskadlig än på riddarhuset; Då öfverste Thulstrup, som är öfverstlöjtnant vid topografiska kåren, blitvit adlad, väcker det någon förundran, att man icke dessförinnan eller på samma gång iden adliga svenneklassen uppflyttat, hans när maste förman, chefen för topografiska kåren, öfverste Hazelius, som i mer än ett hänseetide gjört sig ärligt förtjent af en sådan utmörkelse. Öfverste Thulstrup var eljest starkt i fråga till erhållåide af det nämde chelskapet och måhända har nu diplomet skolat utgöra ett slags ersättning. Öfverste Kleen är, som bekant, chef för den långsamt men väl framåtskridande nationalmuseibygnaden samt en på bögsta ort särdeles väl sedd person, förmodligen bestämd att snart nog öfvertaga chefskapet för ingeniörkåren. —— ! V ETS ERKA JE SEE ade LF FAPSSSIREST: JD: PNP