Hunna till ror mötte dem, under skrålande sång och högljudda fröjdeyttringar, eb slup, rodd af fyra par åror, hyaraf Storm drog den ganska riktiga slutsats att det måste vara de från äfventyret återvändande matroserna, som öfverlemnade sig åt glädjen af en god och lätt vunnen förtjenst. Efter detta påskyndade han rodden och lade, då han trodde sig efter de underrättelser, han ej förgätit att ifven i detta hänseende förskaffa sig af tullbetjenten, hunnit rätta landningsstället, sin båt i skygd mellan ett par bergarmar, som nästan bildade en bassin. Derefter, och sedan han samlat sina åtta man omkring sig på onde, tilltalade han dem med mycken värighet: föKamrater, mitt värf är på en gång både underhandlarens och krigarens; om jag misslyckas i det ena, hoppas jag att i andra de: skall gå så mycket bättre! Vi hafva i mång strider gått framåt, aldrig tillbaka; och våra träben äro icke heller skapade för retiraden. Efter detta tal till truppen tågade Storm med densamma upp ifrån stranden, då han efter få minuters marsch fick se ett högt träd plank, bekransadt med ett ornament spanska ryttare, hvilka mot den klara himlen aftecknade sig som en rad wmordiska huggtänder. Han förstod nu att han kommit till de fientliga förskansningarne. Han posterade sina män, fyra på hvardera sidan. om porten, oh klappade så med väldiga slag på densamm: . Hvem der? röt en grof röst innanför. God vän! svarade Storm. Vi känna inga goda vänner! genmälde öster. bee dc afgörande. . Arliga ärenden, på min heder! Släpp mig in. i Åh fn med dig och dina ärliga ärenden. Det vore för lång omväg, då Peder Påvelson träffas här. Öppna, säger jag dig, eller ... Du hotar, du ?