Vi sakna ännunärmare detaljer rörande förloppet af den Montalembertska processen, hvilken, enligt hvad telegrafen omförmält, slutat dermed, att grefve Montalembert blifvit dömd till 6 månaders fängelse och tre tusen franes böter, hvarjemte utgifvaren af den tidning, i hvilken hans uppsats-om England varit införd, blifvit dömd till-en månads fängelse och ett tusen francs böter. Denna utgång af saken är emellertid egnad att framkalla en verklig sensation i Frankrike, och denna dom är det inför hela verlden mest talande vittnesbörd om det närvarande tillståndet i detta land, som berömmer: sig at att gå i spetsen för civilisationen, men nu sofver en djup politisk sömn, endast något oroad af röda spöken och onda drömmar. framkallade af en dunkel aning derom; att det råa sabelväldet en gång mäste taga en ända med förskräckelse. : Man finner nu ej blott att hvarje tillstymri yttranderätt försvunnit i Frankrike, utan äfven att domaremakten förlorat det ocheroende, som man länge smickrat sig med att den skulle ha bevarat. Ingen -oberoende domstol i verlden, ingen,isom icke ansett det för en pligt att, följande de nakt;hafvandes vink, fota en dom på advokatoriska förvrängningar, skulle kunnat fälla. Montailembert såsom skyldig i de anklagelser, som de fanatiska bonapartisterna mot honom uppställt. Emellertid är det säkert att: Montalembert; äfven såsom fälld af ett napoleoniskt tribunal, är den segrande i saken,;och han är det utan tvifvel mera genom. den märkliga utgång densamma nu erhållit, än om man å tid ätrat sig och föranstaltat ett frikännande. Bonapartismen har genom denna:dom dömt sig sjelf, blottat sin egen inre uselhet, svaghet och skuggräddsla. Man har både i godo öch ondo, såsom smicker: och såsom fördömelse, jemlört det nya franska kejsardömet med de romerska ciesarernas tid. Men en dylik jemförelse måste utfalla till melin för den ifranska eiesarismen. När Tacitus under den tyranniske Domitiani usla regering -skref sin bok om Germanien och genom attberömma germanernas seder och fria institutioner ändi