LITTERATUR. Skandinavisk Fauna af S. Nilsson, Andrc delen: -Foglarne. Tredje upplagan. Lunc 1858 (2 volymer om 580 sidor hvardera. Pris 10 rdr rmt.) Tjugotre år äro förflutna sedan förra upplagan af denna bok öfverlemnades åt allmänheten. Det har redan länge varit omöjligt att genom bokhandeln erhålla densamma, hvarföre också den nya upplagan, som väntats, varit efterlängtad af alla, som intressera sig för ornitologien och dess framsteg inom vårt land. Utan tvifvel skall också denna nya upplaga lifva och underhålla intresset för den del af zoologien, som den omfattar. De hinder, hvilka okunnigheten, afvogheten och misstroendet uppstält mot zoologi och naturvetenskaper öfver hufvud, ehuru dessa framför många andra mäktigt bidraga attförädla sinnet och rena tanken, tyckas numera vara nästan helt och hållet öfvervunna. Åt naturvetenskaperna har sedan några år tillbaka i allmänna undervisningen en plats blifvit inrymd, äfven om denna icke än skulle vara alldeles sådan mången önskar och som skäl är att hoppas, att den i en framtid skall blifva. Hvarje sann fosterlandsvän gläder sig öfver hvad som redan vunnits och ser också deruti en utaf frukterna af de mäns bemödanden, hvilka arbetat för raturvetenskapens spridande, äfven utom den trånga kretsen af det egentligen lärda ståndet. Bland dessa intager prof. Nilsson ett af de främsta rummen genom det oförtrutna nit och den stora skicklighet, hvarmed han utarbetat och utgifvit lärooch handböcker i zoologien. Genom dem har han icke gagnat blott såsom akademisk lärare, utan ock väckt ett allmännare intresse för sin vetenskap och betydligt spridt hågen att dermed sysselsätta sig, hvarpå den nu utgifna nya upplagan af fogelfaunan äfven sjelf, till och med vid ett blott flyktigt genomseende, lemnar talrika bevis. Der finner man vigtiga upplysningar anförda, som blifvit meddelade icke blott af män af facket, utan ock af personer från snart sagdt alla samhällsklasser. Utan tvifvel är det en sann tillfredsställelse för den åldrige vetenskapsmannen att se sina bemödanden krönta med sådan framgång och sålunda hafva erfarit, att den önskan, som 1834 vid utgifvandet af förra upplagan af fogelfaunan uttalades, blifvit af ett uppväxande slägte senterad. Hvad den systematiska anordningen i den nya upplagan beträffar, är den hufvudsakligen densamma som i den förra, med iakttagande likväl af de framsteg, som ornitologien under tiden gjort. Så hafva genera efter vetenskapens nuvarande fordringar blifvit mera söndrade, men städse med den rätta måttan. Endast de slägten, som med skäl böra delas i flera, såsom Falco, Sylvia o. s. v., hafva blifvit det, och der icke fulla skäl varit till en sådan söndring, hafva likväl de nyares genera blifvit upptagna såsom underafdelningar, hvarpå såsom exempel må anföras: Motacilla och Budytes vid ärleslägtet. Arterna inom slägtena hafva också på sina ställen (såsom vid slägtet Fringilla), erhållit en annan ordning för att derigenom mera åskådliggöra beröringspunkterna de olika slägtena emellan. Samma måtta, som vid genera, har också blifvit iakttagen hvad artbegränsningen beträffar, så att den splittring af arter, hvilken isynnerhet åtskilliga tyska ornitologer låta komma sig till last, långt ifrån vunnit efterföljd, utan blifvit på sina ställen behörigen tillrättavisad, hvarpå vi :såsom exempel vilja hänvisa till artikeln om Falco gyrfalco (1 B. pag 7), der tydligen ådagalägges, att de trenne arter: Fgyrfalco, Faslandicus och P.groenlandicus, som utländska författare gemenligen antaga, icke kunna vara mer än en enda art, då ingen bestäm. gräns hvarken genom färgolikhet eller måttbestämmelse kan dem emellan uppdragas. Uti synonymien hafva vid hvarje art hufvudarbetena för Europas ornitologi blifvit citerade, och de resultat, till hvilka förf. genom de dermed förknippade kritiska undersöknihgarne kommit, äro högst