STOCKHOLM den 27 Nov. Posttidningen meddelade nyligen, att ordföranden i finanskomiten. hr W. F. Tersmeden kallat komitens ledamöter till sammanträde i hufvudstaden den 6 i nästkommande månad, och omförmälde tillika, att en af dem, som blifvit kallade till ledamöter i komiten, nemligen hr Kockum i Malmö, i anseende till omöjligheten att skiljas från tillsynen öfver sina vidsträckta enskilta angelägenheter nödgats afsäga sig förtroendet. Häraf vill detsynas, att alla de öfriga, som blifvit af finansministern utsedda, mottagit samma förtroende och påtagit sig fullgörandet af det öfver höfvan omfattande, svåra och säkerligen äfven ytterst otacksamma uppdrag, som enligt hr finansministerns anförande till statsrådsprotokollet vid behandlingen af frågan om denna komites nedsättande kommer att åt densamma lemnas. Detta har väckt någon öfverraskning, då man förut allmänt berättat, att åtminstone friherre Tersmeden med mycken bestämdhet och på anförda giltiga skäl undanbedt sig detta uppdrag, hvarjemte man äfven hört ifrågasättas afsägelser från flera andra ledamöters sida. Tager man nu i betraktande denna komitås sammansättning, för att deraf kunna på förhand göra sig större eller mindre förhoppningar om det resultat. hvartill den skall kunna komma, så bör man till en början sanningsenligt erkänna, att det väl torde vara omöjligt att i vårt land uppleta några personer, hvilka vore i besittning af så utomordentlig finansiel visdom, skicklighet och arbetskraft, att det vore dem möjligt att någorlunda nöjaktigt fellgöra och gå i land med hvad som finansministern lassat på denna komites skuldror. Den skall på den korta tiden intill nästa riksdag hinna att göra omfattande finansiella studier och rechercher samt statistiska förarbeten, för att derpå kunna grunda en fullständig utredning af Sverges ekonomiska och finansiella ställning jemte en utförlig kritisk historik öfver den finansiella och ekonomiska utvecklingen alltsedan realisationens genomförande; derefter skall den hinna öfverenskomma om allmänna grunder för ordnande af vårt penningoch kreditväsende samt slutligen utarbeta fullständiga lagförslag i dessa och dermed i sammanhang stående ämnen. Om man på det högsta måste betvifla, att komiten skall kunna lösa denna uppgift, ss behöfver detta icke innebära ett underkännande af de insigter och den skicklighet, som flera af komitens ledamöter i den ena eller andra riktningen kunna besitta. Äfven om komiten besute tiodubbelt af insigter och förmåga, och äfven om man kunde förutsätta det enigaste och mest ansträngda samarbete af alla dess. ledamöter, skulle det bli mycket svårt för densamma att tillfredsställande lösa sin uppgift. Friherre W. F. Tersmeden har från början. af sin politiska bana tillhört den liberala oppositionen på riddarhuset, men har efter 1844, då denna oppositions styrka brös genom illusionernas makt, stått mycket väl å högre ort, lärer ha haft sig erbjudna såväl statsrådssom landshöfdingebefattningar samt har hugnats med stjernor och kraschaner. Han har afböjt alla anbud att träda in uti den högre administrationen, men deremot har han vid de senaste riksdagarne fungerat såsom ordförande, dels uti bankoutskottet dels i statsutskottet, och vunnit lifiigt erkännande för sitt humana vä sende och sin talang att föra ordet. Frih. Tersmeden är direktör i Mälareprovinsernas enskilda bank och varm förordare af privatbanksintresset samt ifrig försvarare af den solidariska ansvarigheten. Svårligen torde frih. Tersmeden sjelf göra anspråk på att ega djupare insigter i finansvetenskapen eller några omfattande vyer på detta område, lika litet som han härutinnan är mäktig af någon kritik utöfver den som kan åstadkommas af le gros bon sens. Riksarkivarien Nordström är deremot företrädesvis en skarpsinnig kritiker; han är af så öfvervägande kritisk natur, att han förträffligt lyckas att blotta svagheter och brister samt sönderrifva hvad som helst. Deremot ha de försök, han gjort att sjelf i praktisk väg åvägabringa någonting, fullkomligt misslyckats. De hufvudsakligen af honom år 1834 utarbetade förslag till icke mindre än åtta förord-. ningar rörande kreditlagstiftningen ha till en del varit föremål för högsta domstolens gransk ning och befunnits högst underhaltiga till sin redaktion, eburu en och annan ide, hemtad från den franska lagstiftningen, i sig sjelf kan vara ganska god. Blott en af dessa författningar, den om handelsböcker och handelsräkningar, framlemnades till ständerna vid 1554 års riksdag och lyckades gå igenom, så att den nu är gällande lag, men bar befunnits så besynnerlig och föga afpassad efter våra förhållanden, att den icke kunnat tillämpas uti någonting väsentligt af dei densamma inrymda nya stadgandena. Sin teoretiska bekantskap med bankväsendet har hr Nordström ådagalagt genom det bekanta af honom utgifna arbetet 1-detta ämne. Äfven han är anhängare af den solidariska ansvarigheten. Att hr Nordströms insigter i mycket skola kunna vara komiten till det största gagn, betvifla viicke, men deremot torde hans persorlighet icke innebära en borgen för enighet och deraf iöljande drift i samarbetet. En korrespondent i Jönköpingsbladet yttrar om hr Nordström, att hans lynne är en sammangjutning af fransysk hetta och finsk envishet. Det vissa är att han, med sina många oförnekliga förtjenster, har det naturfelet att beherrskas af ett visst despotiskt orunddragm cam gör dat näctan ma tillaa Pc