tagen valförändring, och nästan bättre hade det varit än att framkomma med skäl som icke hålla stånd. Grundlagen, som visserligen röjer ett slags förkärlek till rösträtten efter skattebelopp, till och med föreskrifver den såsom norm der annor unda ejöfverenskommes. medgifver dock öppen rätt till sådan öfverenskommelse och bestämmer allsingen gräns, inom hvilken dylika öfverenskommelser böra stanna. Och då nu grundlagen på annat ställe bjuder. att den skall efter sin ordalydelse i hvarje fall tillämpas, har regeringen saknat allt fog att ef hvad grundlagen föreskrifver draga obestämda slutföljder i afseende på hvad den icke föreskrifver. Återstår således endast regeringens slutskälj. att den anser den enkla tösträtten vådlig: detta är en smakfråga, som ingen kan disputera; men då den hittills endast antagits i tio svenska städer, hade man äfven i det hänseendet kunnat utan äfventyr låts den gå på försök, så mycket mer som, hvad regeringen sjelf i sina motiver upptagit, vid fråga om en ny förändring, beslutet varit beroende af rösträtt efter skattebelopp, och on i de städer, som antagit enkel rösträtt, för märkts ofördelaktiga resultater af densamma, skulle de högre beskattade icke underlåtit yrke på en ny förändring, vid hvilken de genon sitt öfvervägande skattebelopp städse egde beslämma utgången. Betraktar man vidare åtgärden från synpunkterna, huruvida regeringen genom densamm: handlat klokt, sig sjelf värdigt och i enlighet med nationens billiga anspråk, så utfaller resultatet lika otillfred ställande. Det blir städs: betänkligt för en regering att utan särdeles riksvigtiga skäl med sitt veto kasta Brennus svärdet i vågskålen vid enskilta kommuner: öfverenskommelser om fördelning af rättigheter och skyldigheter dess medlemmar sinsemellan; det blir så mycket betänkligare då frå gan rörer sättet att utse en medlem af de xepresentation, hvilken med folkets rätt skal utöfva den bestämmande inflytelsen på oc! kontrollen öfver rikets styrelse, och hvilker alltså icke kan frånkännas egenskapen af cr regeringen öfverordnad myndighet, ehuru gud nås i verkligheten dermed år temligen slät bestäldt i vårt kära fädernesland; och det ä framför allt betänkligt att så öppet bryta mec allmänna Opinionen, som regeringen ofelbar gjort i denna fråga.