tanken att lyfta på den slöja, som höljer hemligheten af vårt ursprung! Skall det en dag ske, så må ödet eller du ...n Drottningens återkomst afbröt här samtalet och lemnade Georg endast tid att med en blick uttrycka hvad han för Mikael kände. På den förras befallning satte de sig upp i hennes Vagn och anträdde så med henne återvägen till slottet. XXXIV. Wittenberg och Louise Genzagå. Om den, hvars öga ransakar hjertan, fann något rum för sig i Louise Gonzagas under den bönestund vi omtalat, tillhör ej oss att bedöma; men visst är att många jordiska tankar der täflade med andakten, och att de sista tilldragelserna icke voro de, som gifvit henne minst att grubbla på, eller togo sista rummet i de verldsliga planer, som fängslade hennes själ. De hade hos henne väckt tanken på en medtäflare i det hjerta, genom hviltet hon styrde Polen, och denna föreställning var hos henne förhatligare än hvarje annan. Men van att vinna målet genom sin klokhet. öfvergaf hon ej heller nu denna väg. Hvad som i första rummet måste förebyggas Var den upptäckt, som lätt skulle kunna föranledas, om konungen erhölle kunskap om hvad som i klostret tilldragit sig; ty hade han en gång återfunnit det föremål, hvars saknad så länge utgjort hans smärta, kunde hon, med kännedomen om hans karakter, lätt förutse att han i sin ömhet skulle söka en ersättning för allt hvad han lidit. Hon kände tillika att ungdomens känslor lätt kunna uppdrifvas till entusiasm samt att ädelmodet och samvetsgrannheten, lifvade af sin eld, äro mäktiga alla uppoffringar. Det var också dess makt hon gjorde till bundsförvandt af sina intressen, och på den hon stödde sin säkerhet.