W oo RM — Lr kolossala bilder — den ena föreställande den Lerneiska hydran: med sina sju hufvudens uppspärrade gap, den andra Herkules med lyftad klubba — stodo som vakt, var en amteatralisk upphöjning för åskådarne, med platser på sidorna, till höger för prisdomrarne, till venster för härolderna. Öfverlemnandet af priserna var uppdraget åt damerna, hvilkas färger äfven buros af det parti, hvars kämpar af dem skulle mottaga sin belöning. DÅ åskådarne och slutligen de kungliga personerna med sin uppvakning anländt och intagit sina platser, gåfvo härolderna signalen till spelets början. En krigisk musik stämde upp, vid hvars ljnd fyra Partier antågade på de. förut omtalade vägarne. . Det ena utgjordes af en morisk furste (hertig Adolf Johan) i spetsen för sitt hof och om. gifven af slafvar, hvilka förde hans spjut, pilar och öfriga vapen. Detta parti bar drott-. Dingens färger, mörkrödt, med tunikor och turbaner, öfversållade med ädla stenar. Ingenting fattades i den österländska prakten; äfven bästarnes schabrak och remtyg lyste af guld ooh -perlor: — Det sandra var en skara romerska kämpar i brynjor och med sköld på armen, anförd af Hedvig Eleonorås bror, den unge prins Kristian Albrekt, som för att råga högtidlighetens: glädje här öfverraskade sin syster. Violett. och brandult, hvilka färger buros af den till festigbeterna inbjudna kurfurstinnan af Brandenburg, prydde denna trupp. Det tredje i ordningen bestod af den från Kristinas tider så lysande gunstlingen Klas Tott, i spetsen för ett tåg medeltidsriddare, höga ståtliga gestalter i lysande rustningar och fjederprydda hjelmar samt bögblåa och röda schärp, hvilka färger prunkade i den drägt, som bars af kurfurstinnans hofmästarinna. Till sist I räkningen nämna vi Erik Dalberg, som höfding