sinlf finner de skildringar, som i den anförd korrespondensartikeln blifvit gjorda öfver dei höga blomstringen af Japans civilisation, var framstälda i alltför rosenfärgad dager, hyse hon stora förhoppningar för den britski handeln i anledning af det utaf lord Elgi åvägabragta fördraget, men ger dock den var ningen, att man icke måtte öfversvämma Jed do med varor, på samma sätt som man gjor på de kinesiska försäljningsplatserna, utan no. ga tillse hvad som i japanesarnes egentlig: behof och hvilka inhemska produkter de haf. va att erhjuda i utbyte. Det förtroende, hvarmed man tillåtit engelsmännen att på japanskt område hafva förråder af krigsförnödenheter hvarvid endast är förbjudet att anlägga engelska fästningar — finner Times nästan alltför oskyldigt och befarar att engelsmännen kunna under tidernas lopp göra ett alltför otacksamt bruk deraf. Då de japanska embetsmän, som skola stå i förbindelse med engelsmännen, hafva i fördraget erbjudit sig att på fem år lära sig engelska, är det att hoppas att man i England skall studera japanska och synnerhet Niphon-dialekten. Tidningen slutar sin art kel med följande ord: ?En bland de vigtigaste bestämmelserna i fördraget är, att vi erhålla beständiga diplomatiska och konsulariska förbindelser med detta örike. Vi måste draga försorg derom, att dessa poster blifva anförtrodda åt förståndiga och kraftfulla rnän, som äro försedda med fulimakt att hålla styr på dåliga europöers tygellöshet. I Kina hafva våra konsuler hvarken tillräcklig makt i sitt embete eller tillräckligt maskineri för att göra den makt gällande, som de verkligen hafva. I synnerhet Shanghai synes hafva blifvit ett tillhåll för europeiska vagabonder. År Japan ett Eden, såsom man säger, så böra ri akta oss för den vanhedern att der spela ormen. Det är icke alldeles ett Eden, såsom vi snart skola erfara; men der finnes en beolkning, som ganska lätt kan af europeiska ifventyrare skadas och demoraliseras.