Som, grymmare mot dig än honom, i stället för lagrens gröna krans gifvit dig idligen flisor. Min grefve, röt Gyllenstjerna, uppflammande, det fordras verkligen medvetandet af den ursäkt dåren eger i sitt oförstånd, för att våga detta fria lopp åt din tungal Säg tankar! Ty på rain heder, baron, står du icke i dem, liksom för mitt öga, något öfver menniskornas vanliga sfer,, sade Stenbock och lutade hufvudet tillbaka, för att se upp på honom. Akta dig, Gabriel, att icke Narcissi öde blir ditt! På det Elbing icke må bli den olyckliga floden för dig, har jag redan tillsagt vår hofmästare att foga anstalter för afresan, och för i eftermiddag anhållit om afskedsaudiens hos deras majestäter. Har du verkligen gjort detta, utan att på förhand underrätta mig?, frågade Stenbock under det han förändrade min. Du har ej skäl att tvifia, då jag säger det. Jag brukar icke skämta i otid.n Icke en gång i tid, märker jag. Men lika godt, min baron, jag skall veta att foga mig efter förhållandena! Stenbock tog sin batt och närmade sig dörren. . Hvart ämnar du dig? frågade Gyllenstjerna, som fruktade att Stenbock skulle taga något steg emot hans planer. ; Om förlåtelse! Om du än tror dig kunna obetingadt sträcka dina rättigheter till bestämmandet af vår resa, kan du det dock icke till mina enskilta steg. Och: jag vill det icke; allenast säga dig att saken icke kan ändras utan fara... På samma ng jag tackar, betackar jag mig äfven för dina instruktioner. Utan fara, säger jag, att ådraga oss ko