öron än af förmakssqvallrares prat, än af sor let från dessa fanatiska, som tro sig vara vår herrar, och dessa skrymtare, som tro oss a dem narrade, då jag är nära att qväfvas tyngden i vår luftkrets; mättad ined servil: och korrumperande ångor, då hastar jag at Jinandas en renare luft och pånyitfödas i de d fria England. Längre fram yttrar författaren I Jag trädde ut från detta storartade skådespe (en session i underhuset) djupt rörd och till fredsställd, såsom hvar och en rmåste känn: Jsig, som i en styrelse vill se någonting anna än en antichambre, och i ett civiliseradt foll j någonting annat än en flock af tama och tröga varelser, som gerna låta sig klippas och ledas ut på bete under den tysta skuggan a: en enerverande säkerhet, Jag känner mig me; än någonsin fästad vid-de liberala öfvertygel: jser och förhoppningar, hvilka alltid, äfven j under de sorgligaste skiften af vår historia. lifvat denba utvalda skara af hederliga män. dem svikna förboppningar och nederlag aldrig förmått afskräcka, och som äfven i landsflykt. äfven på schavotten egt tillräcklig fosterlandskänsla för att tro Frankrike kunna likaväl som England tåla vid lagens, intelligensens och frihetens herravälde. En ädel tro, väl värd att uppehålla modet midtunder de smärtsammaste offer, och som, ehuru förrådd af lyckan, öfvergifven af hopen och hånad at pultroner, ännu bibehåller sitt oöfvervinnerliga välde öfver stolta själar och ädla hjertan.? 4:o Följande har man ansett egnadt att väcka hat och förakt medborgare emellan: Vandren fritt och i lugn uppå ert ljufva lugns feta betesmarker, men missunnen ej dem, hvilka ej i ringaste mån afundas eder, rättigheten att få förblifva trogna det iörflutna, själens bekymmer, frihetens längtan. Hvar och en tager sitt nöje der han finner det, och andra böra, om de ock måhända ej gilla sådant, likväl ej sätta sig deremot, då de i sin äregirighet och sina böjelser icke hafva något med honom gemensamt, och då deras åsigter om lycka och heder icke äro desamma.? Sådan är den skrift, yttrar härom Times. som kejsaren beslutat göra till föremål för en offentlig rättegång: Detta är riktigt handladt; såframt bans afsigt härmed varit att pröfva styrkan af sin makt — annars icke. Om det är ett brott att bekänna en abstrakt tillgifvenhet för det konstitutionella styrelsesättet, om det är en statsförbrytelse att öfserlemna sig åt en blott till hälften uttryckt saknad deröfver, att vissa skiften i Frankrikes histöria icke synas vilja återkomma, om en hofsam invändning emot hyckleriet med allmänna rösträtten utgör en betänklig förseelse, då är det ganska önskligt, att sådant blir allmänt bekant. Historien eger icke något motstycke att uppvisa till ett :så omsorgsfullt undertryckande af hvarje tanke; det skulle göra all beskrifning omöjlig. och det vanligaste samtal förknippadt med våda. En oskyldig anmärkning. såsom t. ex. att .skyarne tyckas förebåda en omkastning i väderleken, skulle sålunda lätt kunna tydas såsom en förrädisk anspelning på höga personligheter. Tal och. skrift skulle icke kunna ega rum under ett sådant system, och den franska ungdomen skulle man nödgas uppföda i fullkomlig okunnighet, på det den ej måtte utan sin vetskap bli landsförrädare. I den gamla tiden brukade man säga, att Frankrike var en despotism, tempererad af epigrammer; men på den tiden var gpigrammet åtminstone fritt. Efter att ha genomgått den anklagade artikeln i sin helhet, frågar man sig, huruvida den verkligen kan betraktas såsom en smädeskrift emot en regering. som förtjenar att ega bestånd., : I hela Frankrike motser man naturligtvis utgången af denna process med den största spänning. Om till och med män sådana som Montalembert icke äro säkra för förföljelser för det d2 på moderat sätt antyda hvad de tänka, om de måste dela öde med Proudhon: parti och flykta till utlandet, för att kunna lefva och verka, då är det fullkomligt klart för hvar och en att icke den ringaste skymt af oftentlig yttranderätt finnes eller får finnas. i Frankrike. Dömes Montalembert skyldig. så hemfaller han under den bestämmelsen att genast vid nästa förseelse, som faller honom till last, landsförvisas eller transporteras till Algier. En sådan smälek skall naturligtvis på det djupaste gripa hans parti; kejsaren skall få talrika nya fiender, för hvilka. det blir en pligt att underminera regeringen. Legitimister och republikaner sluta sig tillsammans och det blir då en fråga, huru länge kejsarens lakejer skola kunna bära det allmänna förakt, hvarmed de brännmärkas i hela Frankrike, Bonapartisterna skola ega mera styrka än Ludvig Filip att stå emot föraktets revolution. Montalemberts artixel torde kunna betraktas såsom en enstaka stormfogel; hvilken synes före ett oväntadt annalkande oväder. E. M:t har, enligt Posttidningen, den 12 innevarande månad uppå derom gjord ansökning, beviljat extra ordinarie arwis obstetricizae