STOCKHOLM den 22 Hov. Till det politiska missgrepp, som Louis Napoleon nyligen gjorde genom. sitt våldsamma och folkrättsvidriga förfarande mot Portugal och det öppna beskyddandet af slafhandelu, har-han nu Jagt ett nytt. Den statsprocess, som nyligen af franska regeringen blifvit inledd emot den bekante författaren och fordtie folkrepresentanten Montalembert, har väckt ett stort uppseende såväl i anledning af den anklagades personlighet, som i följd af anklagelsens natur. Den i landsortsbladet Correspondant förekommande artikel, som är föremål för åtal, har till öfverskrift: En debatt öfver Indien uti engelska parlamentety, upptager der 68 sidor, och meddelas nu i öfversättning fullständigt i Times. Uti denna skrift skildrar br Montalembert, en man som med strängt aristokratiska grundsatser förenar kärick för den parlamentariska fribeten, och, ehuru ifrig katolik, afskyr papismens fanatiska anspråk, alla de stora resultater, som genom Englands institutioner blifvit tillvägabragta, dess eröfring af Indien, dess koloniserande af den yttersta vestern, de stora mak ter det skapat, och hvilka man nu ser dels komna till mognad, såsom i Förenta Staterna, dels närmande sig mannaåldern, såsom i Canada, dels i ungdomens raska utveckling, såsom i Australien. Allt detta är tecknadt med en hänför nde, jemt flödande vältalighet, och man har svårt ätt inse hvilka anmärkningsvärda anledningar de franska myndigheterna kunnat utleta, såframt man ej med Times-korrespondent får antaga, att t.ex. et! berömmande utlåtande öfver ett vackert fruntimmer på afstånd, afgifvet till en närsittande dam, nödvändigt skulle i den senares öron ljuda liktydigt med det omdöme, att hon sjeli vore en fågelskrämma. Emellertid förekomma visserligen uti ifrågavarande skrift sidoblickar på det nuvarande Franbuilen hvilka hos dess maktegande väckt en stor förargelse, eburu svårligen en tryckfrihetsjury i ett fritt land dervid skulle kunna fästa något afseende. Författaren anför åtskilliga exempel på engelska smädeskrifter, för att visa huru mycket förrädiskt snack kan af ett fritt folks regering med trygghet öfverlemnas åt föraktet. Frankrikes nuvarande re; ering synes ha velat vända om medaljen och visa huru en moderat diskussion gch vissa dunkla häntydningar kunna väcka fruktan hos en regering, då folket icke är fritt. Det påstås emellertid. att kejsarens samtycke till åtgärden icke utan svårighet erhölls, och att det till och med för en tid rentaf vägrades. knligt generalprokuratorns påstående förmenas artikeln innehålla: 1:o angrepp emot: allmänna rösträttsprincipen; 2:0 sidovördnad emot landets lagar; 3:0 uppmaningar till hat och förakt för kejsarens regering; 4:o försök att störa allmänna lugnet medelst väckande af förakt och hat medborgare emellan. Af de förhandlingar, som redan egt rum i Palais de Justice, vill det synas som domaren under ransakningen, hvarvid br Montalembert varit tillkallad, sökt af denne vilja utforska hans egen mening öfver de-beifrade ställena samt den anda och afsigt, i hvilken de blifvit författade. De ställen, emot hvilka åtalet egentligen synes riktadt, ehuru de ej bestämdt uppgifvas i-anklagelseskriften, lära ha varit följande: jt:o. Emot allmänna rösträtten: Jag anser är: hvarje förklaring öfverflödig å min sida, att jag ingalunda gör anspråk på att omvända hvarken dessa progressiva själar, hvilka påstå, att det parlamentariska styrelsesättet blifvit till fördel för det allmänna fullt ersatt genom allmänna rösträtten, eller de politiska optimister, som predika, att demokratiens högsta mål och seger är att.i en monarks händer få nedlägga den uteslutande ledningen af ett lands yttre och inre angelägenheter. Jag skrifver för mitt eget nöje och för några få invaliders, några dårar om ni så vill, lika som jag sjelf. Jag studerar dem bland nutidens samhällsiarättningar, som icke äro våra, men som äfven vi en gång egde, och som ännu inför mitt oupplysta sinne synas värda beundran och afund., anglophobers elän liga smädelser, då man med deras -klagolåt emot England jemför ider, som de sjelfva predika, och de regimer, hvilka de smickra, så känner man sig ovilkorligen benägen till öfverseende med hvad som utgör deras anmärkningars föremål, ja med sjelfva lord Palmerston. Och slutligen: — — Företrädet af moralisk styrka framför materiel har på ett öppet och idelt sätt blifvit erkänd af organerna för en stor nation, som kan och som vill sjelf leda sina egna angelägenheter, som för ingenting förlorar modet eller blir förskräckt, som väl någon gång kan bedragas, men som aldrig drifver menniskor och ting till det yttersta, och som i sjelfva verket förstår att ställa allt tillrätta, utan att nödgas ställa sig sjelf under förmynderskap eller söka sin räddning i någonting annat än sin egen manliga och inelligenta kraftansträngning. 2:0 Emot landets lagar anses följande vara iktadt: ?Vi ha icke blott vanor, utan äfven nstinkter gemensamma med dessa folk; förigtiga och ordentliga, men städse omyndiga, som väl understundom tillåta sig förfärliga afvikelser, men som innan kort återfalla i denna medborgerliga vanförhet, hvarunder ingen ytrar sig anat än på befallning eller med tilltånd, under inflytelse af den helsosamma kräck, som en varning från auktoriteterna nnebär, huru föga mod han än må ega att fvika från maktens eller massans åsigter.? 3:o Följande ställen lära ha ansetts riktade Vidare: Då man läser vår tids dej