drottningen, och sinsemellan framstälde en sådan täfling af skönhet och friskhet, ädelhet och behag, att han omöjligen skulle kunnat bestämma sina önskningar eller förhoppningar, hade han icke längst bort i denna älskvärda samling blifvit varse den unga flickan, som i förmiddagens äfventyr tagit en så vacker del; men hans önskningar hunno icke blifva medvetande innan drottningen, visande på den henne närmast stående damen, sade: Fröken Gyllenstjerna gör er den äran, major Dalberg., Dalberg bugade sig först för drottningen och sedan för den utkorade, hvarpå han drog sig åt Sidan. jGyllenstjerna, som hela tiden hållit. sig i grannskapet af den kungliga omgifningen och vid samtalet med Dalberg trängt sig nog nära för att uppfatta dess innehåll, förmådde icke qväfva den förtrytelse afundeh hos honom väckte. Ur stånd att på något sätt gifva luft åt det qvalm som stockade sig i hans bröst, stötte han fram en dånande hbostning. Drottningen jiksom alla andra väckte till vid det Ovänta de ljudet och vände hufvudet åt sidan, hvarifrån det kom. Dåhon nu varseblef Gyllenstjerna, drog hön sig hans dubbla tjenster till minnes, och som hon vår vid ett särdeles godt lytihe, ursäktade hon hans plumphet för deras skull och sade, lutande sig fram till honom: Jag har ännu icke betygat er min erkänsla för den skyndsamhet och skicklighet ni som budbärare ådagalagt. Jag har aldrig gjort en Justigare färd; det gick som en dans öfver den stormande sjön. . Ni visade ett verkligt mod. fag är inte rädd af mig, jag, ers majestät Intill dess jag på ett annat sätt får ti lfälle visa er min välvilja, vill jag förer, liksom för major Dalberg, utse en moitig till nästa kontradans och hoppas dessutom att han ejehar något emot att vB er till motdansande, låtande er börd gälla mot den