mäktiga intryck, som nu i sin digra massa och glans. Alla dessa väldiga knippor af fanor och standarer, söm nu med grånade och baffmultnade dukar hänga ner från Riddarholmskyrkans hvalf, och till. hvilka åskådaren ofta nog blickar upp, som till en simpel ku-. riositet fästad i taket, utan att tänka på med hur mycket blad de äro inlösta i svenska krigarärans panteon, alla dessa segertecken, säga vi, lågo här med friska färger och friska minnen för Karl Gustafs ögon. Högar af pukor, trummor och annat spel fylde från golf till tak alla hörn af den stora sal, som tjenade till upplagsplats för dessa saker. Åsynen af dem uppkallade mänga kära hågkomster för konungens ärelystnad: Se. här! sade han, och visade på ett knippe fanor. Dessa äro från Czarnowa, der jag sjelf, med mina tappra skaror, slog Johan Casimir med blomman af den polska uppbådade adeln; och dessa togo vi vid Donietz, der den stackars monarken sökte göra ännu ett motstånd, för ått lida ett fullständigare nederlag och till fullo vinna den sorgliga vissheten om omöjligheten att med sina fega hopar stå oss emot; och dessar, fortfor han, fullföljande att visa de särskilt afdelade samlingarne, mdessa måste Czarnecki lemna i sticket vid Golumbo, der han — den rättvisan bör tillkomma honom — stridande som ett lejon, måste lemna oss fältet, då hela hans här vände oss ryggen och, hellre än att stå för våra skott, gick att begrafva sig i snödrifvorna i sina skogar och marker; dessa åter skördade vi vid Sån, då vi genom en oväntad öfvergång af floden störtade oss på lithauerna och gjorde oss till herrar åf hela deras läger; dessa åter vittna om min broders, hertig-Adolf Johans tapperhet vid Gnesen,. och dessa om Gustaf Otto gtenbocks hjeltempd vid Nowodwor och. Pbijippowa.: Hvad säger ni, pin kära Dalberg,