Radziejowsky vände ut och in på ögonen och gjorde en förfärlig grimas, såsom kunde han icke frampressa ett enda ljud. Fanser skyndade att taga näsduken ur bans mun och frågade: Hvem bar gjort er detta ? I stället för att svara, visade Radziejowsky på näsduken, hvilken Hauser igenkände att tillhöra Mikael. vÄr detta möjligt? Hvad skulle kunnat förmå så sansade lynnen till detta steg? Jag vet ieke, och jag anklagar ej: heller någon, pustade Radziejowsky. Men af barmhertighet; lossa mina händer!b Edra händer ? Ni lärer väl förstå, att om jag hade dem lediga, så skulle jag lätt finna sättet att befria; mig i öfrigt. Hauser kastade upp täcket och fann nu helår den bedröfliga belägenhet; hvari Rad2iejöwsky befann sig. RoMin kansler; 8ade Hauser, som vid närmare esinniog: började frukta att han sjelf genom sitt förhållande framkallat den våldsamhet, för hvilken han syntes vara eit: offer; jag beklagar er; men det tillhör mig icke att blanda mig i åtgärder, hvilkas befogenhet jag icke känner Ni här rätt! Jag borde hafva väntat mig denna anmärkning af er klokhet och försigtighetn, sade Radziejowsky med mycken undergifvenbet; ,Men visa mig: åtminstone den jenstön att tillkalla dem, sony det tillkommer att befria mig ur denna: belägenhetby BStråxö ,Dock: gif mig dessförinnan ett glas vatten: Denna tjenst, som har att vänta sin lön j himmelriket, skall er samvetsgrannhet troligen icke förbjuda er visa mig Låsat derifrån by sade Hauser och tog vattenkarffinen, som sted på bordet nära sängen, d brefvet med konungens utanskrift