sättande, och det på sådant sätt, attj alla de högre elementarläroverken, som man säger, skäras öfverer kamm. Den underrättel en har nemligen inlupit, at: alla dessa beställningar skola anslås lediga till ansök ung, och ait således ej, såsom man haft rättmätis anlednivg att hoppas, ett uudantag kommer att gö ras för de lärare, som redan under en längre följ af år, ehsru utan fullmakt eller konstitutorial, inne haft sådana befattningar och genom sin tjenstgöring visat sig med heder kunna förestå dem. I den gällande skolstadgans 69 heter det: Vid lärares utnämning bör i främsta rummet afseende fästas på skicklighet och nit att undervisa, såvida de stödjas af tillräckliga kunskaper,, Häraf följer väl icke ovilkorligt, att befordran bör ega rum utan profs afläggande; men det synes likväl, som skulle vederbörande utan fara för svårare misstag, utan skada för undervisningen, kunnat utan vidare omgångar i tjensten stadfästa dem, som under 9 års tid och längre på öfverlärareplatscr väl uppfyllt sina åligganden. Men, säger man, det bör dock genom tilltörlitliga prof utrönas, huruvida nitet och skickligheten stödjas af tillräckliga kunskaper. Sannt; men är icke deta redan tillräckligen utrönt derigenom, att under de många åren en mängd alumner, som från läroverket afgätt till äkademien, der blifvit pröfvade och godkända, ja stundom erhållit mycket goda vitsord och i flera läroämnen de högsta. Detta måste otvifvelaktigt ådagalägga, att hos lärarne finnas tillräckliga, kunskaper, så snart det endast är fråga om undervisning, ej om de pröfningar af pr.stoch Kyrkoherdekandidater samt af sökande till lärareplatser vid elementarläroverken, som endast tillkomma de lektorer, hvilka jemte det, att de äro lärare, olämpligt nog, äro ledamöter af domkapitlet. Ibland de högre elementarläroverk, hvilkas flestc rjenstförrättande öfverlärare. med största-skäl kunnat vöfverlemmna sig åt den förhoppningen att utan vidare prof än sin berömliga tjenstgöring i egenskap af sådana lärare se sig försedda med fullmakt på de platser, de innehafva och så länge innehaft, intager tvifvelsutan det Carolinska elementarläroverket i Örebro ett utmärkt rum. Från en högre lärdomsoch dermed förenad högre apologistskola till följd af rektors och lärares underdåniga begä-an upphöjdt till fullständigt elementarläroverk genom ett särskilt kongl. bef af år 1849, började det sin utvidgade verksamhet! redan samma års höst nästan med samma lärarepersonal på de högre platserna, som ännu finnes. qvar, hvar och en å den befattning, som han då åtog sig. Af. förtroende till deras nit och skicklighet aktade domkapitlet i Strengnäs icke nödigt att enligt detsamma nådigst förbehållen rätt till pröfning inkalla någon eller några af dessa lärare, hvilka sedermera genom det sätt, hvarpå de skött sitt kall, tydligen ådagalagt. att detta förtroende var fullt befogadt. Emellertid böra dessa, numera seteraner vid läroverket, redan från år 1849, om ej de facto, åtminstone de jure, haf: va ansetts såsom vederbörligen befullmäktigade eller konstituerade öfverlärare, hvar i sitt ämne, och der tid af mer än 9 år, som sedan förflutit, kan ej hafva förminskat, utan snarare förstärkt deras rätt att såsom verkliga öfverlärare eller lektorer betraktas, så mycket mer, som just genom deras förenade bemödanden det från lägre till fullständigt upphöjda läroverket erhållit sin utbildning och blifvit, hvad det berde blifva, en ingalunda förkastlig plantskola för äåkademien, och derjemte fortfarit att vara, hvad det redan förut var, en anstalt till vinnande af den medborgerliga bildning, som rättvisligen kräfves för in träde i näringarne. Att läroverket under deras. befattning med lärarekallet ej blott i egenskap af öfverlärare (lektorer), utan ock med det-samma såsom underlärare (adjunkter) — ty villigt hafva de under visat ej blott de äldre och mer försigkomne, utan äfven dem, som befunno sig i läroverkets lägre och lågsta klasser — ej förlorat det förtroende, hvarat detsamma från längre tider tillbaka varit i åtnjutande, finner man klarligen deraf, att antalet aflärjungar, ehuru stundom med någon liten fluktuation, i det hela oupphörligen stigit så, att det nu uppgår till mer än 350. Frågas billigt, om icke dessa alla redan i verkligheten dokumenterat sig så, att det kan anses såsom nästan småaktigt att vilja inkalla dem till ytterligare profs afläggande inför domkapit let, med hvars egna medlemmar de ej utan stolthet kunna med godt samvete jemföra sig i afseende på lärareverksamhet och vackra resultater. Ibland de ifrågavarande lärarne finnas åtminstone flera, hvilkas bemödanden i ganska många deräs lärjungars studentexamen blifvit högst fördelaktigt eller med landatur bedömda, en förtjenst eller, om man så hellre vill; en lycka, som särdeles ofta kommit de härvarande lärarne i historia, i lefvande språk i naturalhistoria till del. : Och dessa lärare skola numera icke tillåtas att vara hvad de så länge i verkligheten varit. Man glömmer deras hedrande och lyckade verksamhet; mar förgäter, att de på visst sätt äro skapare af ett liksöm nytt järoverk, hvilket de ej försämrat, utan bibehållit vid dess fordna ära, hvilken genom.dem snäårare blifvit förökad. Misstag, säger man; dem med: gifves ju rättigheten att söka de platser, som de innehafva; dem tillåtes ju att täfla med andra och deri genom ådagalägga sitt berättigande till öfverlärareplatserna. Godt och väl! Men med hvilka skola: de täfla? De skola med sina mer än 40 år på nacken inlåta sig i kamp med unga män från akademien. för hvilkas vana vid katederprof de temligen säkert skola komma till korta. Är det troligt, att de skola underkasta sig en sådan förnedring? Sannolikt icke. I medvetandet af sitt eget kända och erkända värde, i känslan af sin rätt till platsen i följd af oemotsägliga förtjenster, skola de sannolikt icke anmäla sig säsom sökande, utan frivilligt nedstiga från de ö:verlärareplatser, hvilka de så väl fyllt vid ett läroverk. söm just genom dem blifvit hvad det är, till de anspråkslösare befattningarne af biträden åt de unge män, som komma att träda i deras ställe. Att sådant icke sker med särdeles nöje, torde kunna anta gas för gifvet; men hvad kommer detta vederbörande vid? De uppfylla ju allan rättfärdighet, ehuru måhända derigenom ifrån sina platser aflägsnande lärare, som praktiskt bevisat sin duglighet, och ersättände dem med andra, som, aflade de än de mest glänsande prof under loppet af några timmar, möjli gen kunna komma att, genom sin oskicklighet i unsdervisning eller dålig hållning, lika mycket skada läTöverket, som de förre afgjordt gagnat detsamma: med ett :ord,. hvilkas duglighet, innan den bestått et: verkligt prof, är, minst sagdt, problematisk. -Hederliga män, sådane de nu här tjenstförrättande öfverlärarne äro, skola de tvifvelsutan äfven på de lägre platserna, till hvilka de blifva undanskuffade, samvetsgrannt uppfylla sina åligganden, men icke kän det ske med samma ifver, samma fröjd, som när de hade sig läroyerkets ära i första hand ombetroda. Man måste befara, att de skola arbeta med suckan; och detta är i alla händelser för dem och läroverket icke nyttigt. N . Och blir det väl för läroverket nyttigt att underkastas den stora omhvälfning, som nu står för dör ren? Som det blifvit berättadt, skall rektor hvarken F rubbas från sin befattning såsom närmaste styresman eller såsom lärare; men genom den obilliga åtgärden att ej utan ansökning och pröfning till lektorer antaga de nu tjenstförrättande öfverlärarne blir det kanske nödvändigt att tillsätta 7 nya lektorer, hvarigenom af de beviljade 12 adjunktsplatserna härstädes endast 5 återstå för andra och ällaredån äro besatte med ordinarie lärare. Följaktligen skulle de 5 nu 2 EABRNETTTNNONSGERNENENA ASESNENS KESEATNE SEETERAEE TO 1: FT Ke