sammanstötte, och lossade hviskande sin tungas band. Det här ser besynnerligt ut, Mikael. Han spelar ett dubbelt spel:med 058. Du tror det, också du?, Ja visst. Men hvilket? Hvad är det han ämnar? Jay den som vore slug på det! Mig förefaller det... som om... Du tvekar? Emedan det från en annan sida betraktadt förefaller mig så otroligt. Du retar endast min nyfikenhet. Tala, Georg! Skulle vi hafva kommit på samma tanka ? Låt höra din. Han skall icke återtaga sin frihet. För att visa oss kraften af sin vilja? Nej, höjden af sin kärlek Mikael, jag har misstrott mig sjelf, men jag kan icke misstro .dig.. Denna tanke har icke kunnat fatta oss begge utan att den varit oss. ingifven af. sanningen. Hvilken försoning ligger icke i en sådan uppoffring? O, Georg, i hvarje mennisko.hjerta finnes dock en sida, hvarpå kärlekens sol kastar sina strålar, om än hatets skuggspel visar sig mörkt för verlden! Men denna uppoffring får icke gå i fullbordan! Vi måste tvinga honom att återtaga sin frihet, sade Georg beslutsamt. Tvinga : honom?... Och han skulle låta tvinga sig? Det gifves ett sätt. Du skulle sätta mig i förvåning öfver din uppfinningsgåfva, om du skulle kunna utföra något sådant. Hör mig; eller rättare: svara mig uppriktigt på den fråga jag gör dig! Denna.-begäran tyckes mig temligen öfverfödiga