Höstutsädet är verkstäldt under gynnsam väderlek, men har lidit af brist på nederbörd. — Det stora emancipationsarbete, som nu: Ryssland pågår, ett verk för hvars svårigho ter sjelfva den kraftfulle Nikolaus ryggad: tillbaka, men som hans efterträdare synes vilja på fullt allvar genomföra, åsyftar ingenting mindre än en grundreform, nästan en revolution inom det stora riket. Som bekant är. utgöres större delen af Rysslands befolkning utaf lifegna menniskor, hvilkas personer och arbetskraft från vaggan till: grafven är deras herrars.egendom, och hvilka sålunda i sitt förhållande. till .staten icke intaga annan ställning än den, som af Pehr Brahe benämde: medelbara undersåters. Det är klart, att ett sådant förhållande måste, på samma gång det står i uppenbar strid med humanitetens och civilisationens fordringar, äfven för landets beherskare innebära såvälven viss minskning makt som ock ett hinder i utöfning af deras kall. Detta ha ock Rysslands regenter länge insett och vid flera tillfällen sökt tillvägabringa åtninstone modifikationer i detta olyckliga system. Att dessa bemödanden mött ett segt och ihärdigt motstånd ifrån adeln, bland hvilken flertalet vanligen ej är i besittning at annan: egendom än dess lifegnas personer och egendom, är ganska naturligt, äfvensom att detta motstånd. nu ytterligare stegrats sedai kejsar Alexander beslutat ett fullkomligt upphäfvande aflifegenskapen. Ihärdigast har motståndet. visat .sig i. Moskwa, sätet för den äldsta och: rikaste ryska adeln, som ock derför ännu anser sig såsom en företrädesvis privilegierad klass, ehuru den på senare tiden inom den gamla czarstaden icke åtnjuter samma uteslutande inflytande som fordom, emedar den der finnerssig tillbakaträngd af en ny makt. nationalindustrien, som här nedslagit sina bopålar och gjort Moskwa till den kommersiella verldens hufvudstad. Kejsaren, som i trots af de många hinder, som lägga sig i vägen för hans menniskoälskande och politiska syften. känner sig stark i medvetandet af att han har på sin :sida massorna, som på den minsta vink af honom skulle vara färdiga att sjelfva skafta sig rätt, här under sitt senaste vistande i rikets andra hufvudstad härom ganska tydligt påmint sina bojarer i ett tal, hvars innehåll redan ryktesvis varit bekant, men som nu på regeringens befallning blifvit tryckt i landets tidningar. Vi meddela här detta märkliga tal; så olika dem, hvarmed regerande personer vanligen helsa mäktiga korporationer, och hvaruti kejsarens åsigter i den stora frågan på det mest oförbehållsamma sätt uttalas. Talet hölls redan den 12 September, men har först nyligen blifvit för allmänheten tillgängligt. M. H.! Det är alltid angenämt för mig, då jag finner någon anledning att tacka adeln; men att tala emot mitt samvete ligger ej min karaktär. Jag säger alltid sanningen, och det är derföre som det i dag till min stora ledsnad är för mig omöjligt att tacka er. I lären väl icke redan hafva glömt huru jag för tvenne år sedan i denna samma sal sade er, att man förr eller senare måste vidtaga åtgärder för att ändra egendomsherrarnes ställning och deras rättigheter öfver sina bönder, och att sådant måste företagas uppifrån, för att ej behöfva verkställas nedifrån. Man tolkade då ej riktigt mina ord. Sedan dess har jag begrundat saken, och efter attha satt mitt bopp till Gud, bar jag beslutit mig till att gripa verket an. Då jag utfärdade reskripter med anledning af förhållandena i guvernementena Lithauen och S:t Petersburg, väntade jag mig, jeg tillstår det uppriktigt, att Moskwas adel skulle vara den första att.emotsvara min uppmaning. Men Moskwaprovinsen har nu visat sig vara hvarken den första eller den andra eller den tredje. Detta har för mig varit djupt smärtsamt, emedan jag räknar mig till en heder att vara född i Moskwa. Jag älskade alltid denna stad, då jag var trönföljare, och jag älskar den ännu såsom min: födelseort. Jag har för er framlagt hufvudgrunderna för den: stora åtgärden, och jag tänker ej i ringaste mån eller under någon form derifrån afstå. Jag älskar adeln och betraktar den såsom tronens förnämsta stöd; men jag vill det allmänna bästa, likväl icke till edert förfång. Jag är alltid beredd att understödja eder, men å andra sidan bören I uti edert eget rätt förstådda intresse så handla, att allt detta må lända till böndernas bästa. Förgäten icke, att i detta ögonblick allas blicsar i hela Ryssland äro fästade på guvernementet Moskwa. Jag är alltid beredd att för er göra allt hvad som står i min makt; bereden mig nu å er sida en möjlighet att sydda er... I förstån mig, mina herrar! Jag upprepar det ännu en gång, handlen så, att jag må blifva i stånd) att skydda er, och härigenom skolen T visat, huruvida jag får skäl att till eder hysa förtroende. Lektoraterna vid rikets högre elementarläroverk.