unnit en ersättning för den, hvarpå det af wonom blifvit bedraget. Så var det dock, ych jag var, som ni torde förstå, nog initiead i sakernas förhållanden för att inse detta. bekanta. såsom de känslor, hvilka vid detta illfälle satte mig i rörelse, måste vara för ua, tvekade jag ej att taga ett raskt steg. Jag kastade mig på den första häst som kunde inskaffas för att på stranden förfölja båten. Just som jag upphann den, landade den vid motsatta stranden, der en vagn, bespänd med fyra hästar, väntade för att mottaga röfrarne. fag insåg omöjligheten att sträcka mina föröljelser längre. Då föll mig hastigt en tanke n. Jag ansåg troligt att röfrarne, förutsatt utt de förut fattade misstankarne hade sin rund, tagit sin tillflykt till det slott i trakten som tillhörde brottets ledare. Jag skaffade mig en båt, rodde öfver floden, frågade mig väg till slottet. och inträngde under en förklädnad, som, bedragande alla, lemnade mig tillfälle att öfvertyga mig om riktigheten at mitt förmodande. Jag såg de begge barnen, det bortröfvade och det som här uppväxte. Det syntes mig som om himlen ändtligen 1åit vedergällningens timma slå och kallat mig stt utföra en hämnande rättvisas verk. Det vore öfverflödigt att upprepa detaljerna af de medel jag användes allt nog, jag röfvade i min ordning de begge barnen — föremålen för så mycken kärlek och anledningarne till så mycket hat — för att upptäcka det begångna brottet och återställa de oskyldiga varelserna under det mäktiga beskydd naturens röster uppkallade till deras säkerhet. Georg och Mikael lyssnade med fördubblad uppmärksamhet, under det de med ögonen stitrade framför sig. Den sjuke fortror after något uppehåll: Som jag emellertid i min ordning fruktade att Ulifva eftersatt, vågade jag icke taga ginaste vägen tillbaka till Warschau, utan begaf mig genom Karpaterna in åt Schlesien och till Glatz. Men min förföljare hade uppspanat mina spår, På ett värdshus...s