nytt bevis derpå, att man hos oss redan kommit långt förbi den tid, då teaterpersonalen betraktades såsom en flock gyckelmakare af mer eller mindre dåligt eller tvetydigt rykte. Just hos militärstaten plägar ju eljest en dylik bornerad uppfattning längst bibehålla sig. Om debutanter, af hvilka man kan vänta någonting, hör man icke talas. Likväl hviskar ryktet en romantisk berättelse om ett ungt skönt fruntimmer, hvars moder var danska, men hvars uppfostran uti Holstein varit helt och hållet tysk, och som nu med lif och själ. skall ha vändt sig till teatern och på otroligt kort tid skall ha vunnit ett fullständigt herravälde öfver språket. Håller hon hvad ryktet i afseende på henne lofvar, så bör teatern i henne göra en stor acqvisition. Jag kallade vår tid illitterär, och det kan icke heller nekas, att den producerar ofantligt litet och snart sagdt ingenting som är betydelsefullt och verkligen nytt. Våra gamla författare hvitmena sina hus och sätta in en ruta der och hvar — det är nästan alltsammans. Christian Winther har på nytt utgifvit Sang og Sagnm; han har tillagt några förut otryckta vackra dikter samt två berättelser. Henrik Hertz utgifver Ugentlige Blade. Man hade ju rätt att lofva sig mycket af honom, men hvad som hittills varit synligt har icke mycket slagit. an på allmänheten. Emellertid har han nu börjat några betraktelser öfver våra teaterförhållanden, och såsom gammal kritiker och vän till Heiberg blir han från några håll misstänkt att med uppsättandet af sin veckoskrift egentligen ha haft till afsigt att behandla dessa förhållanden, kanske äfven meddela åtskilliga intressanta upplysningar af Heiberg sjelf. En yngre poet, hr Kaalund, har också väsentligen inskränkt sig till att göra urval bland sina äldre dikter och utgifva detta. Man bör dock hoppas, att han icke redan slutat, ty det går genom hans äldre dikter en värma och friskhet, som ej kan annat än anslå hvarje läsare. Har han än kanske senare, gripen af tidens reflexions-sjuka, förlorat något af sundheten, så tyckas dock flera af hans nyaste dikter vittna, att han vill vända tillbaka till sin ursprungliga tonart. Litteraturhistorien har blifvit riktad genom ett nytt band af professor N. M. Petersens Bidrag til den danske Litteraturs Historie, udgivet af den historiske Forening. Det är om Holbergs tidsålder som denne lärde och entusiastiske man här berättar oss, och han förstår att framställa den med ett ovanligt lif, med klara och sanna färger. Holberg har för öfrigt under loppet af ett år varit föremål för afhandlingar af konferensrådet Werlauff, registrator Kall-Rasmussen, adjunkt Smith och professor M. Hammerich, så att ni kan se, att intresset för vår dramatiska litteraturs grundläggare är i stigande på samma gång som den dramatiska litteraturen sjelf är i starkt sjunkande. Till slut vill jag blott nämna, att berättelsen om H. M. konungens undersökning 1855 af Ringsteds kyrka nu blifvit publicerad under titeln: Kongegravene i Ringsted Kirke. Man tror sig ha funnit Waldemar I:s, Waldemar II:s och flera andra märkliga personers kistor. Jag inlåter mig alls icke på någon kritik uti en sak, som i en tid, så full af trångmål som den närvarande, icke synes vara så utomordentligt maktpåliggande, att den borde kunna lägga beslag på allerhögsta uppmärksamheten. R.