— I England synes man nu vilja med allvar börja sysselsätta sig med valreformfrågan. Den säges ha utgjort öfverläggingsämnet vid ett större sammanträde af ministerens alla medlemmar den 3 denres. Vid detta tillfälle Järer emellertid endast ha blifvit framlagdt det af hrr Disraeli och Walpole uppgjorda förslag. I afvaktan på offentliggörandet af detta förslag, bekämpa de ministeriella bladen fortfarande hr Bright, hvars segrande inflytande: på allmänna opinionen synes med hvarje dag vinna ökad styrka. Så har vid det möte, som reformassociationen äfvenledes den 3 Nov. höll i Guildhall, nämde parlamentsledamot af mötet erhållit 1 uppdrag att redigera en reformbill och framlägga den för underhuset. Hr Roebuck, som väckt motion härom, yttrade dervid, att han härmed ingalunda förbunde sig att godkänna hr Brights alla opinioner, men att talaren ville i och med detta uppdrag visa honom prof af ett förtroende, som utan tvifvel skulle bekräftas af landet: Hr Bright antog uppdraget, ehuru han sadesg ganska väl. inse det stora ansvar, som detsamma innebar. Han sade sig ingalunda vilja göra anspråk på att leda opinionen utom parlamentet eller att antaga rollen: af en ledare inom underhuset, men att han, ehuru hans karakter hvarken vore eftergifvande eller smidig, skulle göra alla de eftergifter, som kunde synas honom förnuftiga och nödvändiga för att bereda en slutlig framgång åt reformvännernas sträfvanden. Hr Bright förklarade sitt emottagande af uppdraget ingalunda innebära en förbindelse å hans sida att uppgöra ett förslag, som i alla sina detaljer skulle öfverensstämma med något enda af de programmer, som hittills. hade utgått från landets reformföreningar. I afseende å frågan om rösträtt och valdistrikternas fördelning, ansåg talaren åsigterna derom vara så skilda, att det vore fåfängt att af parlamentet vänta en åtgärd, emot hvilken icke äfven tänkvärda anmärkningar skulle komma att göras. Att sätta upp en reformbill vore derföre ett uppdrag, ganska kinkigt redan för en minister, som hade en majoritet bakom sig, men som företedde nästan. oöfvervinnerliga svårigheter för en oberoende parlamentsledamot, som ej hade några fördelar att erbjuda i utbyte emot det understöd han sökte vinna. Talaren framhöll derpå vigten af att i hela landet organisera reformrörelsen, och tillkännagaf, att en sådan rörelse redan å en mängd orter visar sig för hvarje dag alltmer betydande, och. att pressen i allmänhet synes benägen attunderstödja. densamma. Mötet var ganska talrikt besökt, och man fann der representerade. det liberala partiets alla åsigter och fraktioner. Bland underhusets ledamöter sågos der hrr Clay, Roebuck, Coningham, Roupell, . William, Nicholl; Cox, ms. fl., hr Marley, f. d. ordförande i associationen för förvaltningsreformen, hr Taylor, president i nordiska reformföreningen, 0. 8. Vv. De ministeriella bladen ha nu börjat ingå i försvar för Englands förhållande i tvistefrågan mellan Frankrike och Portugal. Såväl Herald som Chronicle användå såsom hufvudargument i detta försvar den omständigheten, att Portugal icke vid detta tillfälle af engelska regeringen. begärt något skydd. Förstnämnde blad meddelar likväl härvid den upplysning, att Portugal på grund af Pariserprotokollets stadgande sökt Englands bemedling i saken, en begäran, som sistnämde makts regering villigt gått till mötes, och för sådant ändamål hos franska kabinettet enträget framhållit klokheten och rättvisan af en kompromiss, men beklagligen erhållit till svar, att frågan vore en hederssak och sålunda icke kunde öfverlemnas åt tredje mans afgörande. Chronicle, som äfven anses hemta sina ingifvelser från sjelfva utrikesdepartementet, anmärker att om lord Cowley icke hade tillfälligtvis varit borta från Saint Cloud, då Frankrike skulle fatta sitt beslut-i denna fråga, utan befunnit sig i den vanliga dagliga förtroligheten med grefve Walewsky, så hade Frankrike sannolikt icke intagit en ställning, som det sedan: måhända ångrat, men då ej kunde öfvergifva.