GUNSTLINGARNE. ) ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KAL X GUSTAFS TID. At 8—e—der. Återkomna till svenska lägret, skyndade sig de begge ynglingarne till konungen att redogöra för sitt företag. Vid sitt inträde i hans tält funno de Sapieha der före sig i, som det syntes, ett ganska hfligt samtal med konungen. Vid åsynen af hans obesvärade väsende och den värma, hvarmed han tycktes omfatta det samtalsämne som afhandlades, kunde Georg icke afhålla sig från att kasta en blick full af tvifvel och oro på Mikael. sz Emellertid blef Karl Gustaf icke förr varse honom innan han, afbrytande sitt samtal, utropade: Så har då den stolte Zamoyski funnit för godt att slutligen begagna sig af vårt ädelmod! Var välkommen, yngling, som budbärare deraf och som medlare mellan mig och en fiende, den jag högaktar. Huru den ädie palatinen fö:stått att uppfatta ers majestäts ädelmod vågar jag icke tolka, och skulle dertill vara så mycket mera obehörig, som han utan tvifvel sjelf uppfyllt denna pligt i detta bref, det han gifvit mig att öfverlemnatill ers majestät, Och Mikael lemnade konungen ett bref, Konungen bröt och läste: Rörd af medömkan öfver en motståndare, hvars krafter äro så försvagade att han icke vet ett nog högt pris för en ynglings armar, låter konungen af Polen genom mig en så vigtig förstärkning återlemnas honom, utan att derför vilja begagna sig af de ädelmodiga anbud ett ytterligt trångmål framkallat. Äunu har Zamosk män att försvara sig, men funnes der icke mer än en enda, skulle det ändå stå för högt i pris att låta köpa sig på sådana vilkor. y Johan Zamoyski, SER SA Palatin af Sandomir. Vid läsningen af detta bref uppflammade ) Se A. B, nris 252—262