STOCEHOLM den 13 Nov Danska Holstatsförfattningens upphäfvande för Holstein och Laugzburg. (Från Aftonbladets korrespondent. Köpenhamn den 8 Nov. Den stora händelsen har då händt! Ni mottager med dagens post de officiella aktstycken, genom hvilka H. M: konungen har upphäft helstatsförfa tningen för Holstein-Lauenburgs räkning och inkallat de tyska hertigdömenas provincialständer till den 3 Januari nästa år. , å Ni känner fullkomligt sakens hela marsch och genom hvilka krokiga öden och discrimina man ändtligen kommit till denna hvilopunkt. Jag har i mina sista bref satt er i speciel kännedom om huru det ännu i sista ögonblicket stod hårdt att få detta definitiva resultat tillvägabragt och hurusom regeringen upprepade gånger, dag för dag, försökte, att, sedan detta steg syntes icke kunna ytterligare fördröjas synnerligt länge, åtminstone få liet på köpet af de tyska stormakterna, förutom fred för ögonblicket. Trycket hade emellertid blifvit från flera håll alltför starkt, för att icke ett parti måste tagas, och sedan de tyska makterna, naturligtvis, förklarat att om ingåendet på några särskilta vilkors kunde från deras sida ej här bli fråga, återstod då icke något annat, än att till slut göra det påkostande offret. Redan i torsdags glunkades det om att regeringen fattat sitt beslut och att ;vissa kungörelser vore i faggorna, men ännu saknades konungens underskrift. Äfven denna har ändtligen följt i förrgårs, och ännu samma afion voro de ifrågavarande aktstyckena i departementstidningen (motsvarande det svenska årstrycket af kongl. kungörelser). Det har talats om att den långa födslovånda, den nu vidtagna åtgärden haft att genomkämpa, skulle i den sista tiden närmast varit f:1orsakad genom något slags politisk obstruktion från det s. k. hessiska hofpartiets sida; man har till och med trott sig veta, att — såframt ministrarne beslöte sig för någon rubbning i de: hittillsvarande helstatliga förhållandena, — vore det afgjordt att prins Kristian af Danmark skulle inlägga en protest deremot, 0. 8. v. Jag saknar all anledning tro att så varit förhållandet. Hafva här verkligen några outredda naturkrafter varit i verksamhet till afböjande och förhalande af denna demarche, några andra naturkrafter än ministårens egen seghet eller måhända pietet för helstatsinstitutionen i dess en gång antagna sakrosankta form, torde dessa snarare vara att söka på ett helt annat håll, och jag vill med afseende härpå tillåta mig yttra, att om än en hög person redan för öfver en vecka sedan högtidligt försäkrade en viss, att äfven han, den höga per sonen, hade nu tagit sitt parti, till helstatsförfattningens upphäfvande för de tyska hertigdömena, betyder en sådan försäkran icke precist detsamma som kungsord, så länge der på sympatiens hemliga vägar ännu alljemt är kortare afstånd mellan Fredriksborg och — Pinneberg, än mellan Fredriksborg och Ki penhamn. ts Emellertid vare sig nu med detta huru som helst; den kungliga underskriften är der. och Helstaten omfattar från i lördags endast det egentliga konungariket Danmark tillika med Slesvig. Jag medger att den invändning med skil kan göras: detta låter visserligen stort; är det också något synnerligt vunnet dervid? Derom tyckes mig dock icke kunna vara något tvifvel. Det är fullkomligt sannt, att Eiderstaten, dermed icke på en gång är bygd, men den är gjord möjlig. Vore nu allt med detsamma pklareradt och gjordt, då — hvilket bravo skulle och borde ej ljuda genom alla Skan-dinaviens landamären! Men äfven om detta bravo och hurra visligåst bör hållas ännu en stund tillbaka, är det dock, med hvad som redan skett, anledning att-se framtiden an med större mod och tillförsigt än ännu helt nyss Det är klart, att en ny strid nu står för dör ren. De holsteinska ständerna, som inom tvenne månader sammanträda, skola nu taga saken i sina händer, och alla de gamla ötversvinneliga pretentionerna skola dervid träda åter upp med en af hela Tyskland understödd enighet; måhända skall man också i Iteeho: icke draga sig för att rycka fram med allchanda, som Frankfurterdiplomatien funnit riktigast att bålla inne med, hur mycket det än må hafva kostat på Men denna storm kan den danska regeringen möta, helt annorlunda stäld na, än tillförene, sedan man skapat sg en naturlig och bestämd gräns mellan hvad som verkligen är en tysk och Tyskland vidkommande fråga, och hvad som på intet vilkor är eller kan få vara tysk aftär, men endast dansk. De icke-tyska makterna böra efter detta ändtligen kunna förstå, hvarom saken handlar, när grälet och stojet åter börjar i den holsteinska församlingen; och regeringen här tyckes för framtiden endast hafva ait troget hålla fast vid den basis, som nu har blifvit lagd, för att, om än hur sent som helst, bringa Danmark framgång och, seger i dess lifsfråga. Tyskland, som sjelft fordrat hvad som nu härifrån skett; spekulerar n:turligtvis annorlunda och har sin uträkning för längesedan uppgjord till sin fördel; men det är att hoppas, att dess kalkyl skall visa sig innebära vissa misstag, om hvilka den fn BRENNER EDNER SSE RSS SSI