Läkeresällskapets ofvannämda utlåtande hvilket vi tillsvidare och intilldess motsatser blir bevisad; måste anse tillförlitligt och tro växdigt,. ger vid banden, att det vatten, sor Grundborgskällorna gifva, smed säkerhet ka uppskattas till minst 200 kannor i minuten hvilket för hela dygnet gör 288.000 kannor Är. nu denna vattenmassa ej tillräcklig at fylla hufvudstadens behof af dricksvatten: Vi förmoda att svaret på denna fråga ej kar utfalla annat än jakande. Nära 3 kanno vatten på hvarje person, de späda barnen inberäknade, bör kunna förslå att släcka den glupskaste törst och äfven lemna ett icke ringa öfverskott att genom en möjlig ovårdsanihet förfaras. Vattnet skulle ledas till ett mindre antal på hela hufvyudstaden fördelade fontäner (Kungsholmen icke till förglömmandes). försedda med 2 eller 3 armar, på hvilka kunde anbringas kranar, derest vattentillgången ej medgifver en ständigt flytande stråle. På det ej källvattnet af lättja eller okynne skulle konsumeras till andra bebof än dricksvatten, borde tillgång på det sjövatten, som den större vattenledningen kommer att lemna. beredas i närheten af alla dessa fontäner, ja ingenting hindrar, att låta den ena armen på en och samma fontän gifva källvatten och den andra sjövatten, med tydligt markerad skilnad mellan dem båda, så att förvexling ej behöfde komma i fråga. Låtom oss nu öfvergå till den andra frågans besvarande. Kan filtreradt sjövatten ersätta det yppersta källvattn? Till svar härpå lemna vi ett obetingadt nej. Vi skola söka i kortbet motivera detta omdöme. Hr förste stadsläkaren har antydt en af de orsaker, till följd af hvilka det filtrerade sjövattnet ej skulle blifva af Stockholms invånare begagnadt till dryck, nemligen frånvaron i detsamma af d salter, vid hvilka vi äro vana i vårt brunnsvatten. Den deraf härledda obenägenheten mot sjövattnet såsom dryck har likväl sin grund hufvudsakligen i vanan och kunde väl antagas komma att. efter hand försvinna. Men sjövattnet, om än .så rent, har, såsom dryck, en annan, en stadigvarande olägenhet, som vid denna frågas bedömände för ingen del får förbises: det är bristen i detta vatten på kolsyra, en beståndsdel,. som måste i en viss myckenhet förefinnas i dricksvatten, om det skall vara välsmakande och uppfriskande. Orsaken, hvarföre källors och brunnars vatten i allmänhet är vida begärligare till dryck än sjövatten, ätven om detta är fullkomligt. klart och rent, är den, att det senare innehåller en vida mindre, qvantitet kolsyra, emedan sjöarne hufvudsakligen hemta sin kolsyra ur den atmosferiska luften, som derpå har en ringa tillgång, hvaremot källoeh-brunnsvattnet, under silningen genom jordlagreny: från dessa tillegna. sig en vida större vantitet af denna beståndsdel. Om den egna Iifvande verkan kolsyrans tillvaro i drycker utöfvar öfvertygas äfven den i kemien oinvigde af den retande champagnen och det uppfriskande sodavattnet. Så snart kolsyran hunnit förflyktiga ur dessa och andra dylika, starkt kolsyrehaltiga drycker, förlora de äfven den egendomliga, lifvande och uppfriskande verkan de utöfva. Men ju riera man omrör i sitt sodavattenglas, desto hastigare öfvergifves det äfven af kolsyran. Detsamma inträffar äfven med vattnet. Den ringa qvantiteten kolsyra, som innehålles i sjövattnet, går till stor del förlorad genom det myckna pumpandet, först från sjön till filtreringsbädden och sedan från denva och till reservoiren. Vattnet uppkommer således högst kolsyrefattigt till reservoiren. Vore nu denna tilltagen i så stor skala, att den kunde förvara vatten för t: ex en veckas behof, så skulle vattnet under sin hvila der hinna ur luften tillegna sig någon ersättning för den genom pumpningen förlorade kolsyran, ehuru likväl otillräckligt för att göra det så njutbart till dryck som källvatten. Härtill kommer svårigheten, ja nära nog omöjligheten att kunna upphinna naturen i filtreringskonstens fulländning och förmå prestera ett filtreradt vatten lika, rent som Grundsborgs-källvattnet. Har väl vattenledningskomiten hoppats något dylikt? Har den ej tvärtom befarat, att filtreringen möjligen kan blifva så ofullkomlig, att man för erhållande af ett godt vatten-skulle nödgas i hemmet filtrera vattnet omigen, eller ock, för fyllandet af dricksvattenbehofvet, nödgas fortfarande anlita brunnarne? Så långt vilja vi dock icke sträcka vårt tvifvel; vi äro fullt öfvertygade derom, att filtrering både kan och bör ske bättre än så, men att den ändock icke skall förmå prestera etttill dryck lämpligt vatten, hvilket, såsom vi här visat, är beroende af andra omständigheter än den större eller mindre omsorg, hvarmed filtreringen verkställes. Men utom de ofvannämda svårigheterna vid sjövattnets användande till dryck, komma ännu tvenne omständigheter af yttersta vigt. Då vattenledningen kommer i gång, får Årstaviken, just. genom sjelfva vattenledningen, ett afflöde så betydligt, att ett oupphörligt tillflöde kommer att ega rum från Mälaren. Detvatten, som Årstaviken då kommer att lemna, blir således i sjelfva verket detsamma som det; hvilket förefinnes i den stora Mälarebassinen. Tar man.ansalyserat äfven detta.vatten och vet man huruvida detsamma kan genom filtreringen blifva så rent, att det, oafsedt bristen påkolsyra, kan till dricksvatten-begagnas? Den omständigheten, att Årstavikens vatten kommer att vid uppsjö lemna. ett vatten, hvilket, likasom Mälarevättnet under enahanda omständigheter, är salthaltigt, har redan i den uppgjorda, anläggningsplanen blifvit KR 2 LIA JT. ARK KÄR fanta Je FT