STÖCKHÖLM den 10 Nov. De tal, som af den bekante parlamentsledamoten för Birmingham, hr Bright, nyligen blifvit hållna i nämde stad, ha i landet och inom pressen väckt mycket uppseende, som man kunde vänta sig, då de utgingo från en man, som besitter ett så stort politiskt inflytande på Englands industriella befolkning. Den skoningslöshet, med hvilken han i sitt första tal blottade svagheterna i de bestående institutionerna och det nu gällande valsystemet, har väckt stor ovilja och framkallat skarpa kritiker från de flesta bland de större tidningsorganerna, såsom Times, Globe, Morning Pos samt Morning Chronicle, och bar ej funnit gensvar annat än hos några radikala blad. Detta förhållande lemnar ett ytterligare bevis på huru strängt konservativa och inbitna aristokrater äfven en stor del af Englands s.k. liberala i grunden äro; ty hvad hr Bright emot bördens stora inflytande på valen, emot biskoparnes representation, emot öppna voteringar. och dylikt anmärkt, äfvensom hans förordande af en nationell representation, grundad på-en låg valcensus, måste i flera andra konstitutionella stater, såsom Belgien, Holland eller Sardinien, långt ifrån att anses såsom något ultrademokratisk, betraktas såsom mycket moderata fordringar. Skulle emellertid den ställning han härigenom visat sig ivtaga i striden mellan reformens anhängare och motståndare kunna verka såsom en uppmuntran för de förra att organisera sig, närmare bestämma sitt program och : agitera för framgången af sin sak, så torde de nuvarande ministrarnes medlareroll i denna fråga blifva ganska kinkig att genomföra. Om deremot en dylik rörelse eller tryckning på opinionen icke kommer att ega rum, så blir ministerens roll vida lättare, och den kan då tillfredsställa landet för godt köp medelst en ofullständig parlamentsreform, lämpad efter de nu inom den guvernementala sferen tongifvandes lynne och fördomar. Visst är emellertid, att hr Bright i mycket står framom sin tid och mängden af sina engelska samtida, men den stund är måhända dock ej så aflägsen, då England kommer att göra full rättvisa åt denne statsmans åsigter. I ett sammanträde, som talaren dagen derpå höll med Birminghams reformvänner, medgaf han, att det för regeringen icke vore någon lätt sak att formulera en reformbill, dels emedan kabinettets medlemmar sjelfva härom hysa skiljaktiga meningar, dels ock derföre. att om äfven ministrarne kunde komma öfverens i denna fråga, så skulle de få svår att undvika missnöje och splittring bland sina olitiska vänner. Härvid erinrade talaren om uru lord Palmerston under sin ministår sökte understöd hos de mest reaktionära. Men talaren hade önskat gifva folkopinionen en bestämd form, på det att redaktörerna af den nya billen måtte komma i tillfälle att taga i beräkning de af nationen uttryckta önskningarne. Svenska Tidningen för i går anför med mycken uppbyggelse ett yttrande af en enelsk korrespondent till Independance belge, vilken talar förtrytsamt om hr Bright såsom teoretiserande reformmakare, och säger att sådana principer, som han förfäktar, uppskrämma alla nationens sjelfbevarelsedrifter,. Vår kollega glömmer dervid händelsevis omvämna, att Indgpendance belge reserverar sig emot detta sin korrespondents yttrande. Det ganska konservativa belgiska bladet yttrar härem: Vi bedöma hr Brights yttrande såsom medborgare i ett land, som uti sin konstitution realiserat alla de principer, som förordas uti den värde underhusledamotens för Birmingham tal. . Vi, som hvarken ha lorder som deltaga i styrelsen till följd af sina bördsrivilegier, eller biskopar som stifta lag i en öra nämn, som herrskar öfver alla andra trosbekännelser, icke ruttna köpingar, som lyda under stora aristokratiska familjer, viha mycket svårt att begripa, huru införandet af en nationalrepresentation, grundad på en lägre cerlsus och på bestämda fördelningar af valmännen, kan betraktas såsom en revolutionär och opraktisk organisatiom. Hvad angår det skarpa bedömande hr Brigbts reformåsigter rönt i åtskilliga större engelska blad, och företrädesvis i Times, så har det icke så utomordentligt mycket att betyda, då man vet hvilken ställning dessa i det längsta plägat intaga uti de stora reformfrågorna. Skulle: hr Bright och hans politiska vänner verkligen, såsom han synts antyda, sätta i gång en väldig parlamentsreformrörelse i de stora industriella städerna, så torde man nog få upplefva, att Times en vacker dag helt tvärt och utan alla öfvergångar stämmer om to en; såsom det på sin tid-skedde i frågan om spanmåls!agarnes upphäfvande. Det andra talet, som hölls vid en stor middag; som staden Birmingham gaf br Bright, berör hufvudsakligen Englands yttre politik, och lemnar en ganska intressant historik, ehuru bestämdt utgående från talarensbekanta, temligen ensidiga synpunkt såsom radikal fredsvän, öfver landets yttre historia alltsedan engelska revolutionen! Talaren visade huru man före denna period afhållit sig från hvarje inblandning i främmande folks angelägenheter, men efter revolutionen ingått i ett helt annat -system, och fört krig med, för och emot alla betydligare stater iEuropa. Engelsmännen ha slagits för att hindra Frankrikes och Spaniens förening under Ludvig XIV, en -förening, som i alla fall aldrig skulle ha kommit till stånd; de ha kämpat för att åt Österr ke bevara dess italienska provinser; de ha stridt för att öfverändakasta Napoleon Bonapartes Teva IR EEE RR RAT URI