drottningen skjutit sin stol från spelbordet och aflägsnat sig under det hon sade: Dessa underrättelser gifva oss annat att tänka på. Jag lemnar er, min gemål, under det ni till dessa herrar utdelar edra befallningar rörande resan, för att å min sida bereda mig dertill så hastigt, som jag förutser att ni skall finna nödvändigt att företaga den. XV. Resan ooh ett äfventyr. Redan påföljande dagen anträdde de ädla flyktingarne återresan. Af fruktan för den alltid vaksamma fiendens öfverrumplingar skedde den med om möjligt ännu större hemlighet och försigtighet än förut flykten. De trenne errarne foro i förväg för att försäkra sig att ingen fara eller försåt var 1 annalkande, hvarefter konungen och drottningen på behörigt afstånd följde. I deras vagn, bespänd med sex hästar och eskorteräd af fyra konungens, fyra Zamoyskis tjenare, samt körd af palatinen sjelf, som tagit Mikael bredvid sig på kusksätet, åkte Marie TArquien och Stephanie, Till ytterligare undvikande af alla olycksbringande upptäckter tog man icke genaste vägen öfver gränsen, utan i stället en lång och af svårigheter uppfyld genom Karpatiska bergen åt söder till: SA Efter tvenne dagars förd upphanns den gamla; på Oderstranden iggande staden Rafibor. Det var redan full skymning då konungen och drottningen dit anlände, der för dem nattqvarter var utsedt. En stor menniskomassa, som aldrig förr sett en konung inom gin stads murar, hade satt sig i rörelse för att taga den sällsamma uppenbarelsen i åskådande, och trängde den redan vid stadsporten till mötes. Men så snart vagnen der stannat, hejdad af dess tillopp, såg konungen de begge förutskickade herrarne tränga sig fram ur hopen, nalkas vagnsfönstren och göra åt Zamoyski ett tecken att hålla. ; Ers majestätv, sade den ene och sträckte sitt hufvud in i vagnen för att höras genom