Vill ett barn sätta bo eller träda i gifte, och finner han det . mera ändamålsenligt att, stället för penningar, gifva en del af egendomen i hemgift, så gör han det. Behöfver han penningar och finner det fördelaktigare att sälja ett stycke jord än göra lån, så väljer han detta medel, och han är, isynnerhet om han råkar i olycka eller skuld, dermed ofta vida mer hulpen än om hemmanens bundenhet icke tillåter honom att på sådant sätt hjelpa sig ur förlägenheten, utan tvingar honom att låna penningar, betala räntor och kanske dertill falla i ockrares hånder. På samma sätt förhåller det sig med den mindre jordegaren, och, hvad honom angår, kommer ytterligare dertill, att, om hans jordegendom icke fullt sysselsätter. honom eller icke gifver tillräckligt underhåll ;för honom och hans familj, han än såsom handtverkare, än såsom daglönare hos större jordegare förtjenar åtminstone så mycket, som ytterligare erfordras till uppfyllandet af hans behof. En fri handel med landtegendomar har den välgörande följden, att jorden vanligen får sådana egare, som bäst kunna sköta den, och att den enskiltes och nationens välstånd befordras. I Franken händer det ofta, att handtverkare och daglönare, som endast hafva små jordegendomar, genom flit och sparsamhet småningom höja sig till större jordegare, och att lata eHer slösaktiga bönder deremot nedsjunka till smärre, så att den egendom, som de icke väl skötte, kommer i bättre händer. Författaren känner en trakt i Franken, der ännv för 60 till 80 år tillbaka jemte de stora bönderna med bundna hemman bodde ett dubbelt så stort antal personer utan jord, hvilka föröfvade stölder och voro en skräck för trakten; när sedermera de stora hemmanen . styckades, fördes de derigenom till arbetsamhet och afvändes från brott, så att samma trakt redan i flera år hugnat sig af den fullkomligaste säkerhet. Man har i flera stater, isynnerhet äfven tillförene i Bäjern, velat finna en välgörande regeringens omsorg deruti, att den bestämt ett minimum för jordegendom, hvilket vore nödvändigt för att föda en familj (mansunderhåll). På samma sätt som allt förmynderskap för folket genom regeringsåtgärder, har äfven detta icke varit till fromma. Huru stor jordrymd, som är nödvändig för en familjs underhåll, låter sig i allmänhet alldeles icke bestämmas; icke allenast i hvarje trakt, utan till och med på många fält råder häruti olikhet, allt efter som jorden och fruktbarheten äro till. Alla familjer äro icke begåfvade med lika egenskaper till att draga nytta af jorden; alla familjer hafva icke lika behof; familjemedlemmarnes antal, arbetsförmåga, arbetslust, skicklighet och tillfälle till biförtjenst äro olika. Och då statsmannen tror sig hafva för en bestämd familj gjort allt, för att uträkna och tillfredsställa dess behof, så göra dödsfall, födelser och tillfälligheter ett streck i räkningen, och behofvet blir i samma mån förändradt. Af allt hvad vi ofvan anfört följer, att jordegendomarnes klyfning är af öfvervägande fördel såväl för staten som den enskilte, och att man ej heller behöfver frukta en för stor sönderstyckning, emedan någon visst icke gerna har lust att söndra en egendom i så små delar, att han deraf drager mindre nytta än om den vore odelad; äfven häruti kan staten förlita sig på de intresserades förstånd. Men ännu en olägenhet af bundenheten må vi taga i betraktande, nemligen den, att bundenheten minskar konkurrensen af köpare, emedan egandet af stora kapitaler är mera sällsynt. Den fördel egarne af sådana kapitaler kunde draga af en sålunda minskad konkurrens vore äfven endast skenbar; ty en nödvändig följd af landtegendomarnes öfvergång i få rika personers händer vore ett ökadt proletariat, störandet af de rikes säkerhet och, om man vill införa ett sådant förpaktningssystem som i Irland, ett tillstånd sådant som der, hvilket de rika i Tyskland icke lära önska och, om de vore nog kortsynta att önska det, skulle med tiden djupt beklagas. a