GUNSTLINGARNE. ) NOMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. At 8-e—der. De begge skotten, som kommit liksom från jorden, voro Radziejowsky lika oförklarliga som oförväntade. Emellertid dröjde han icke att göra bruk af sin tungas lossnade band, för att kalla på en hjelp, som icke tycktes vara långt borta, och fick strax derpå till sin glädje skåda den otroliga synen af ett menniskohufvud, som tätt bredvid. honom höjde sig öfver kanten af branten, hvarpå den efterföljande gestalten med mycken vighet svingade sig upp öfver densamma. Det var Georg som stod framför honom. Ni, min unge vän? utropade Radziejow8:y. Välkomnare har då lyckan aldrig tills skickat mig sin hjelp ! fö Ni är ensam, min kansler? Hvar är Mikael ? Hjelp migl Hjelp mig ! fg Man har underkastat er en grym behandln DM SFörb— alldeles I , Men er följeslagare, hvar är han?x SpHvar han är, är han åtminstone ien bättre bolägenhet än jag. Trösta er dermed och skynda att lösa mig Litet närmare upplysning torde ni ha godbeten gifva mig, sade Georg, under det han såg sig om åt alle sidor i tanka att upptäcka Bin vän. Lossa mig, eller jag ger upp andan ! Jemrade sig Radziejowsky. Georg skyndade nu att godtgöra den försummelse som oron. för hans vän låtit honom begå, i det han i hast afhögg tågetsom fängslade Radziejowsky och löste hans Händer: Ah, så misshandlad b!b utbrast denne. Mina arma händer äro alldeles sönderskrapade:emot