delsbetjenter o. 8. v. Under hans hand har denna. komedi? blifvit ett förberrligande särskiltaf modesömmerskornas aktningsvärda klass och yrke; och Vi betvifla icke, att emstor del af den publik, som Theatrö frangais haft de aftnar då detta stycke gifvits, bestått af näpna modister, som eljest just icke höra till den teaterns habituger. De ha der haft den tillfredsställelsen att se, huru en ung fröken, mycket fattig, men mäkta förnäm, till och I med hörande till en hertiglig familj, bryter . I de beroendets band som fängsla -.henne, bryIter med sitt stånds fördomar, uppträder under ett lånadt namn såsom modesömmerska i stor skala och härigenom. förvärfvar hvad som efter hr Seribes uppfattning är det stora och vigtiga, eget hus, eget ekipage, relationer I som hon kan anlita, tillfälle att på kontant lväg förödmjuka sina högfärdiga slägtingar 0-8 Ve Säger man, att detta stycke-verkligen går at på att häfda arbetets ära, så begår man ett väsentligt misstag. Totalintrycket blir för den uppmärksamme betraktaren ett helt annat. Arbetet bär, enligt Scribe, icke redan i si sjelf en belöning; det är icke någonting i och för sig godt, utan. någonting odiöst, till hvilket de, som skulle kunna vilja bli affällingar från den aristokratiska sysslolöshetens troslära, måste lockas genom utsigten till att bli rika vartill skall väl arbetet tjena, om det icke lemnade stor profit? Åskådaren införes i första akten uti en förnäm bretagnisk familj. Grefve de Kerbriand och hans mor; enkegrefvinnan, ha qvar alla de gamla bördsfördomarne och hålla på aristokratiens rätt och pligt att icke befatta sig med arbete. Emellertid äro familjens förmögen hetsomständigheter icke så lysande som dess anspråk, och grefven nödgas, ehuru med stor motvilja och till sin mors aristokratiska bestörtning, inlåta sig uti ett aktieföretag, för att derigenom söka reparera sina affärer. I huset äro tvenne unga flickor, Bertha, grefvinnans dotterdotter, eu mäkta rik arftagerska, och Helene, hennes brorsdötter, hvars aflidne fader bar hertigtiteln, men åt sin dotter icke efterlemnade någonting annat än sitt namn i arf, hvarföre hon blifvit af gunst och nåd upptagen i sin slägtinges, grefve Kerbriands, hus. Med en engels tålamod uthärdar hon här en mängd förödmjukelser och söker att gälda den gästfrihet hon åtnjuter genom ett på allt sätt förekommande och behagligt väsende och genom att göra familjen tusen små tjenster, isynnerhet genom de fina arbeten, i hvilka hennes -trollfingrar) excellera, men på hvilka hvarken grefven eller grefvinnan fästa något afseende, då den senare är förargad öfver att främmande personer för Helenes skull vanligen förbise den rika Bertha, och då grefven menar att välgerningar, sominuebära kroniskt återkommande utgifter, döda all tillgifvenhet,. Spänningen når sin höjd, då grefven och grefvinnan, som dessförinnan gerna vilja bli af med: Helene, komma unde fund med att hon älskas af Tristan, grefvens son, som de bestämdt till Berthas make. Denne Tristan vill efter slutade studier bli advokat och derigenom medelst den talent, han verkligen besitter, förvärfva sig ekonomiskt oberoendet men denna plan förkastas med afsky af fa dern och farmodern, som deremot med lugn åhöra hans förklaring, att han. eljest skall på de vildaste utsväfningar förstöra det lilla mödernearf har: har, bålla mätresser, göra skulder, spela oc s. v. Må göra, tänka grefven och grefvinnan, men ståndsäran framför allt! Så tänker äfven den lilla förträffliga Helene, som ehuru hon vet att hela hennes älskares lif derigenom blir förspildt och uselt, så gör hon ett utomordentligt ädelt offer åt de herrliga ståndsfördomarne, gmnomatt framkasta den lögnen: att hon älskar en annan, hvarefter de båda älskande hvar åt sitt håll störta bort från det Kerbriandska huset. Två år förflyta, utan att Helene låtit höra af sig hos sina slägtingar. Emellertid har den unge grefven troget hållit. sitt löfte, han har fört det mest utsväfvande lif; nyligen har han på en natt vid spelbordet förlorat 60,000; som han betalar genom, att pantförskrifva den gård, som han ärft efter sin mor, hvarefter han i en duell ger sin motspelare ett värjstygn. Med stort nöje berättar han sedermera dessa bragder för sin far och färmor, såsom resultatet af deras åsigter i afseende på hans lefnadsbana. De hålla till godo med lexan; men det är en sak, som väcker grefve de Kerbriands förskräckelse. Sedan hans affärer förstörts till följd af aktieföretagets misslyckande, har Khan sjelf på förhand hypotiserat sin sons egendom, h ilket han kunde göra till följd af-en temligen vidsträckt fullmakt, som Tristan gifvit honom; nu löpa de fara att af den bankir, som lemnat Tristan lånet, bli anklagade för bedrägeri. Enda räddningen för grefve de Kerbriand ligger uti.ett jernvägsprojekt: En jernväg skall ledas genom den trakt, der han är bosatt; den skall der löpa längs en flod; ledes den på venstra flodstranden, så fördubblas värdet af grefvens fastighet; lägges den åter på den bögra, -så är allt förloradt. En komite skall afgöra denna fråga, och det gäller att kunna utöfva något inflytande på dess ledamöter. Familjen infinner sig derföre hos markisinnan de Memnneville, som är beslägtad med ministern för allmänna arbetena och med hvilken Tristan är bekant. Men markisinnan, som ät en äkta moddocka och endast lefver för sin toilett,. nekar att taga emot någon, då hon är sysselsatt med någonting så vigt gt som frågan om en ny klädning. Grefven och grefvinnan Kerbriand fina sig ytterligt förödmjukade, isynnerhet dål hau ämnade hålla; hans hjerta var mildtfast hans fordringar voro stränga. Hon tviflade sålunda icke att i det förbehåll han medgifvit låg ett förebud till mildring i hans täncesätt. och hon lemnade honom under olada