Flicka! Vill du gå till rätta med din far? kola hans ord och handlingar underkastas din granskning? Din höga beskyddarinna har smittat dig med sitt djerfva mod. Det mod, som hos mig finnes, är ett arf af min far, och som sådant fordrar jag rättvisa åt det såsom ädelt! Vill ni straffa mig fö det?.. Jag läser svaret i ert öga, och der står också skrifvet, att med den rättvisa hämd himlen ger er öfver er fiende är er vrede släckt. Den oskyldige har intet att frukta af er. Fader, låt mig höra ert hjerta tala! Har jag misstydt tecknen af dess språk ? Du tror dig kunna göra med din far hvad du behagar. Men med stoltheten öfver min dotter skulle det vara slut, om hon ville bruka min kärlek till min: egen förödmjukelse. Till er förödmjukelse?... Huru kunde ni komma på en sådan tanka?n Hvad rör dig ynglingens öde? I sådana se ser tillhör det icke qvinnan att tala., Stephanie rodnade, Hon sökte några ögonblick efter svar, derpå stammade hon: Som budbärare af min fars ädelmod till en fiende, sem sjelf vet att öfva: det och derföre måste ersänna det hos sina -motståndare, rör han Mig. Ni kan ej neka, min far, att konungen af Sverge har uppfört sig mycket ridderligt emot polska drottningen, och att han icke bör få skäl till klagomål öfver hårdhet mot någon af dem han begagnat i sitt ärende., Det är icke i egenskap af hans budbärare jag låter behandla ynglingen, utan såsom ertappad i en förrädares skinn. Svenske konungen är alltför skarpsinnig att ej skilja på de tvenne sakerna: :Intilldess föderneslandet är hömnadt i Radziejowskys blod skall jag ingen förskoning medgifva. I dessa ord låg ett hopp. Stephanie kände sis fader. Han kunde väl hålla utöfver hvad kan lofvade, men aldrig lofya utöfver hvad