vakt, lät han, för att ändå ingenting försumma i hvad till-försigtigheten-hörde;hanssäng ställas närmast ingången och så, att den med hufvudgärdet bildade en vinkel till hans. Lugnad af alla dessa mått och steg samt af den värliga sinnesstämningen, som i byn allmänt visade sig för svenskarne, sjönk Radziejowsky, som var trött af ridten, snart i en djup sömn. Att detta efterföljdes af Mikael torde vara öfverflödigt att tillägga, då enhvar känner att den friska ungdomen och -detlätta samvetet hafva en huld vän i sömnens Gud. Allt var lugnt och intet ljud hade stört den goda hvilan, då Radziejowsky plötsligen spratt till vid det ett-starkt sken slog honom i ansigtet. Yrvaken som han blef, tyckte han sig se tvenne karlar framför sig, men innan han hann fullt sansa sig, var allt åter mörker omkring honom, och han sjelf tvekade om det var verkligheten eller intrycket af en dröm, som träffat hans sinnen. å Hvem der? frågade han för att öfvertyga sig om rätta förhållandet. Saktal hördes en röst svara, veller är ni förlorad, Vid dessa ord, som icke lemnade honom i något tvifvel mer om den fara, som hotade honom; sträckte han handen öfver sin hufvudgärd, fattade Mikael i håret med en styrka, som ögonblickligt aftvang denne ett rop och en rörelse med armen, som kännbarligen lät Radziejowsky erfara, att han icke var lam i musklerna då det gälde att försvara sig. 2 Hålly. för tusan, håll! Det-är icke mot mig ni skall försvara erl ropade: kansleren. Är di Vaken Hyad är det för fasoner ni behagar tillåta er? Hvem brukar väcka folk på det sättet. Lika godt, blott att ni är vaken! Här är fara på färde. Så äro väl vi män att försvara oss! Hvar har ni era fiender, min kansler? : Inga fiender här! svarade den främmande rösten. -Om vi hörde till det slaget; skulle vi, gå till. väga på ett helt annat sätt. Åter blef det ljust i rummet; emedan den