än den, som menskliga svagheter aflockar din barmhertighet!... VII Aftåget och ett äfventyr på vägen. Sedan nu Dalberg lyckligen och wäl afbördat sig sitt ärende, lagade han sig till sitt aftåg. Redan aftonen af den dag, hvars händelser-vi nyss skildrat, och just under det Oppelns invånare strömmade i flockar omkring det stolt upplysta rådhuset, der det kungliga paret gaf en så präktig aftonmåltid för. de polska herrarne, som ställets tillgångar och den korta beredelsetiden medgåfvo, aftruppade våra svenskar genom den i ytterkretsen folktomma staden. Till tåget hade, såsom läsaren torde gissa, Radziejowsky slutit sig af en omtanka, för hvilken det skulle vara öfverflödigt att upprepa skälen. Efter några timmars ridt upphann den lilla truppen eh by, hvilken genom sitt välmående utseende och sin betydande vidd bestämde Dalberg att der taga nattqvarter. För att å ena sidan icke på en enda punkt falla alltför tryckande genom en så talrik gästsamling eller sätta invånarne i fruktan för anledningen till dess ankomst, och icke å en annan alltför vidt åtsprida sitt folk, i händelse schleserbönderna, med sina sympatier för polska konungen, skulle tillåta sig några fientliga demonstrationer, som kunde göra dess hastiga samlande till gemensamt försvar af nöden, sökte Dalberg qvarter för sina män med en ganska klok beräkning på afstånd och styrka. Sjelf lade han sig, så att säga, midt i lägret, med Georg vid ingången till byn och Mikael vid dess slut, Här fann Badziejowsky det säkrast för sig att söka sin plats, emedan han här skulle vara längst ifrån faran, -hvilken, om dem verkligen existerade, borde efter hans förmenande utbryta. från ingången till byn, och han följaktligen hafva god tid att undkomma. Som belägenheten ji den stuga, der han tog sitt qvarter, icke erbjöd något yttre rum der han till sin ytterligare trygghet kunde placera sin unga kamrat såsom skydds