törer och styrelsen i Kalkutta. Nu deremot gör hela engelska folket anspråk på att ha sitt ord med-i frågan, ochuttrycker sitt lifliga och uppriktiga deltagande för det som så nära rör Indiens folk och beherskare. De-officiella -handlingar, som-af Times meddelas, bestå af tvenne till generalguvernörsembetet stälda skrifvelser från R. Temple, öfverkommissarien i Punjab, sir John Lawrences sekreterare, och å dennes vägnar i anledning -Jaf tvenne från öfverste Edwardes och hr -I MLeod insända promemorier i ämnet. Nämde J officer, som i .sitt yrke har få likar äfven inom I de indiska armåerna, som i fälttågen emot sikherna vann ett-så lysande rykte; och som under de senaste hvälfningarne så verksamt bidrog vid förvaltningen af Punjab och organiserandet af dess hjelpmedel, har uppsatt och till sina förmän aflåtit ett memorial, rörande portrensandet af alla okristliga principer från T Indiens förvaltning?. I detta märkliga dokument framställer han sjelf en af det gamla kompaniets embetsmän, och, egande den nogaste kännedom om Indien och dess befolkning, följande förhållanden såsom bevis för det okristliga i förvaltningen. 1. Bibelns och kristendomsundervisningens uteslutande från statens skolor och gymnasier. 2. Afguderiets och mahomedanismens aflöning af statsmedel. 3. Kasternas erkännande. 4. TIakttagandet af hinduernas helgdagar inom de särskilta statsdepartementena.; 5. Engelsmännens tillämpning af hinduiska och mahomedanska lagar, såväl de kriminella som de civila. 6. Offentligheten af hedniska och mahomedanska prccessioner. 7. MHinduiska liderliga qvinnors kringstrykande på gatorna. 8. Hinderna för europeiska soldaters ingående af äktenskap i Indien, och saknaden af plats för familjer i barrackerna. 9. Britiska styrelsens förbindelse med opiihandeln. 10. Indiens accisförfattningar. På öfverste Edwardes framställning följde en annan af hr MLeod, finanskommissarien för Punjab, affattad i samma anda, men i mera moderat ton. Det är öfver dessa båda embetsmäns memorial som hr Temple afgifvit sitt utlåtande i ofvanberörde tvenne skrifvelser, på sir John Lawrences vägnar, och det är således egentligen denne berömde man, hvars anmärkningar och slutföljder meddelas i berörde handlingar. Anmärkningarne äro riktade emot hvad sir John Lawrence anser vara oriktigt och öfverdrifvet i åtskilliga af öfverste Edwardes påståenden, bland hvilka han likväl erkänner flera vara fullt befogade. Det resultat, hvartill han kommer, är att enligt hans öfvertygelse kristlig verksamhet, på ett kristligt sätt utöfvad, aldrig kan från engelsmännen afvända hedningarnes sinnen. Men under det denna diskussion fortgick i Indien,-såg man knappt en vecka sedan sir John Lawrences depesch afgått till Kalkutta en alldeles motsatt politik vinna erkännande af myndigheterna i England. Depeschen är nemligen daterad den 21 April, och den 28 i samma månad afgaf lord Ellenborough, då president för indiska kammaren, en skrifvelse till kompaniets direktion, som uttrycker åsigter, i fullkomlig strid med allmänna andan af det system, som varit gällande sedan 1854.Lorden lemnade emellertid snart sitt embete till följd af de politiska förvecklingar, som derpå följde, och man frågade sig nu hvilketdera af de; båda systemerna skulle mest gynnas af hans efterträdare. Denna fråga är måhända svår att för närvarande bestämdt besvara, men att döma af de förklaringar lord Stanley hittills afgifvit, kan man befara, att hans åsigter snarare måste betraktas såsom motsatka än gynnande den politik, som förfäktas af utmärkta statsmän i Indien, och som säkerligen skulle blifva högst populär i England. -På en interpellation inom underhuset svårade han med ett erkännande af sitt eget och ministerens biträdande af den politik, som tillkännagifves i lord Ellenboroughs bref, och. då med anledning af denna förklaring en deputation uppvaktade honom för att erhålla bestämdare eller mera tillfredsställande upplysningar om regeringens tanka i ämnet, fingo de deputerade efter ett långt och intressant samtal ta afträde utan att ha vunnit sitt syftemål. Det skulle sannolikt vara orättvist att vilja tillskrifva lord Stanley någon synnerlig vördnad för kompaniets traditionella politik eller något direkt bifall till lord Ellenboroughs praktiska åsigter i denna fråga, men i afseende på tillämpningen blefve resultatet emellertid enahanda. . Han synes vilja på Indien tillämpa den princip, som i England vunnit burskap, den menligen, att en regering ej bör blanda sig i dylika frågor, samt vilja afhålla sig ifrån att officielt uppmuntra kristendomen, icke blott af fruktan att stöta emot fördomar och sätta styrelsen i förlägenhet, utan ock derföre att statens neutralitet i sådana frågor utgör en allmänt erkänd och önskvärd administrationsprincip. Af de nu offentliggjorda handlingarne finner man emellertid, att ifrarne för tillämpningen af en mera aktiv kristendom i Indiens förvaltning understödjas af sir John Lawrences auktoritet i alla de vigtigare punkterna af deras påståenden. Det är väl sannt att denne utmärkte statsman icke skulle vilja helt och hållet indraga de jordräntor, på hvilka vissa hedniska institutioner äro grundade. . Det är äfven sannt, att han anser det omöjligt att helt och hållet ställa sig i okun-1 nighet om kastväsendet, ty detta innebär i Indien icke allenast ärftlig rang, utan ock de agliga lifvet förekommande yrken, och stR. ind LERA EASIT SAT RISE DAN VINES) SEEN a än den, som menskliga svagheter aflockar din