GUNSTLINGARNE. ) ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTARS TID. Af. 8—6e—der. I veten att det handiar om konungens fördelar; mer göres icke behof, vore det än fråga om att lägga hand på denne Dalberg. En blick af öfverraskning och fasa mötte Radziejowsky. T 1 förstån, det var blott för exemplets skull jag anförde detta. Ert löfte, och sedan till saken !D ; ; ; I omvänd ordning, om ni behagarl! sade Georg. I tveken! utbrast Radziejowsky, och blodet steg honom åt ansigtet. Tveksamheten är ett barn af fegheten, och denna tillhör endast små själar, upprunna ur stoftet. Min herren, sade Georg med en ganska uttrycksfull åtbörd, vi tåla inga förolämpningar i denna punkt! Radziejowsky, som fann att han träffat spiken på hufvudet, fortfor: I hafven bedragit mig på hoppet att hos er finna dessa egenskaper, som utmärka den verklige ädlingen, och jag prisar mig lycklig att i tid hafva kommit till denna rg Om ödet än nekat oss beviset af ett namn för att höja oss bland ädlingars tal, gifvas dock inga tvifvel om våra medfödda rättigbeter dertill, och allraminst skola vi tåla att man derför anfaller oss på räkningen af våra egna handlingar, sade Georg. ; Det är begges vår röst som talar i dessa o:d., sade Mikael. Hvilken grymhet skulle ni väl hafva att anklaga ödet för i detta fall? frågade Radåsiejowsky. Det skulle blifva för vidlyftigt att för er berättan, sade Georg. Hvarföre det? Vi hafva ju godt om tid, ySåi AB. nris 252—255